- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
450

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Seklens kultur i norskt landskap. III. Nordland. Av Jöran Mjöberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jöran Mjöberg

Hon skildrar den i bildspråkets form, kanske
för att människor i valet av poetiska bilder
ofta ger uttryck åt det som ligger djupast
i deras väsen. Den första bilden ger en
glimt från detta den storslagna naturens
land, med väldiga vita fågelberg i
midnattssolens glans, berg som också kan ligga
sänkta under vintermånadernas sollöst
tunga dagrar och halvskymningar.
Liknande bilder finns på andra håll i norsk
litteratur. I sin minnesdikt över Viggo
Hansteen börjar Nordahl Grieg en av
avdelningarna med orden: »Som et fuglefjell i
flammer føltes sinnet ved din død.» Och
nordlänningens hela föreställningar om
fågel och fågelberg har Jonas Lie med
förtrolighetens realism utformat i den
berömda romanen Den fremsynte: det är
inte bara »et og annet stykke matvilt,
men en himmelens hop av alle slags,
bølgende i luften som en hvit brending om
fuglebjergene, et helt skrikende, myldrende
snevær over eggeværene,» ja, det är en hel
värld av fågelarter som man inte känner i
skogsbygderna.

Den andra bilden i Rosmersholm är
tagen från fiskarnas slitsamma och
äventyrliga tillvaro. Kampen för livet på kölen
av en kantrad farkost känner vi t. ex.
också från femte akten av Peer Gynt, från
Jonas Lies och Johan Boj ers
nordlandsberättelser. Den ger en inblick i Nordland
som de hårda livsvillkorens land, det land
som genom århundraden varit både
pionjärland och förvisningsland i Norden.
Vanskligt att leva har det alltid varit där
uppe kring polcirkeln, och föga hjälp har
dess inbyggare fått till sin röjargärning i
det förgångna: så talar t. ex. Björnstjerne
Björnson vid ett tillfälle om att Norden
intill hans tid icke haft ett mera vanskött,
utplundrat, förbisett folk än denna
landsändas. Men underverk kan utföras i
ödemarken, där jorden ofta är mycket bördig,
och de har fått sitt program och monument
i Knut Hamsuns Markens grøde.

Liknelsen i Rosmersholm med
havstrollet, slutligen, pekar på Nordlands gamla
rykte för att vara trolldomens och de
övernaturliga fenomenens land. Det är där de
för hedendom och allsköns konster bekanta
finnarna hållit till, och i forna tider ansågs
nästan varenda nordlänning som
trollkun-nig. Gunhild, kung Erik Blodyx’ hustru,
som var en arg trollerska, var av finnblod
från Nordland. Om Petter Dass, den store
1600-talsprelaten och diktarprästen från
Helgeland, berättas att han i sin hemtrakt
en gång skall ha besegrat en finnkvinna i
trollkonst. En annan gång hade den
danske kungen uttalat en önskan att få
höra den ryktbara predikanten och sände
bud att Petter Dass skulle komma och hålla
juldagspredikan i Köpenhamn. Men
budskapet nådde inte Nordland förrän
julafton, och prästmannen hade enligt
traditionen ingen annan utväg än att ikläda sig
hela sitt ornat, ta sin svartkonstbok i
handen och kommendera fram den onde
själv med order att agera prästskjuts till
Köpenhamn. »Vad får jag för skjutsen?»
skulle djävulen ha svarat, och Petter Dass
lovade honom alla deras själar som kom att
sova i kyrkan under juldagspredikan. Men
när han efter en spännande flygtur över
havet nådde den danska huvudstaden, höll
han en predikan så väldig att ingen
somnade i kyrkan och skjutskarlen fick stå
med lång näsa utanför.

Sådant är alltså Nordland: de väldiga
naturfenomenens, de hårda livsvillkorens,
övertrons och sagans land framför andra i
Norge. Naturen är så oländig och
avstånden så enorma, att det krävs många dygns
resa för att komma till Kirkenes borta vid
ryssgränsen ifrån Trondheim, som ligger
på höjd med Östersund och ändå inte
tillnärmelsevis halvvägs upp i Norge.
Nordland har andra mått och andra normer än
det övriga Skandinavien.

Olikheten i mått och normer gäller också
sådana ting som livsföring och moral. Här

450

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free