Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dikt, samhälle, kultur. Av Sven Linnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikt, samhälle, kultur
principiellt förklarligt och principiellt
oförklarligt i dikten. Tre metoder är särskilt
framträdande vid en litteraturhistorisk analys: den
litterärt komparativa, den
psykologisk-biogra-fiska samt studiet av miljön i vidare mening.
Ju mer benägen man är att betrakta en kultur
som en integrerad helhet, dess mer flytande
måste gränserna mellan dessa områden te sig..
Den litterära utvecklingen är blott en del av
ett större sammanhang; endast skenbart kan
den renodlas och betraktas som ett slutet
förlopp med egna lagar. Hos individen, det mest
oåtkomliga av allt, färgas personligheten även
i sina djupliggande och egenartade drag av
omgivningen; en diktares känsloliv och
psykiska egenart är produkter av många andra
faktorer, men de präglas också av kulturen.
Detsamma gäller de personliga relationerna.
Vi måste sålunda tänka oss, att tiden,
kulturmentaliteten sätter sin stämpel på de
exklusivaste litterära sammanhang lika väl som på
diktarens själsliga särdrag. Kanske kan vi,
i högre grad än vi vanligen antar, skönja ett
sammanhang mellan miljöstudiets och den
komparativa och psykologiska forskningens
resultat. Gränsen mellan »förklarligt» och
»oförklarligt» blir då inte heller så skarp. Det
kan visa sig, att diktarens mest personliga
stämningar lika väl som hans konstnärliga
uttrycksmedel står i ett påvisbart samband
med kulturmiljön. I någon mån kan därmed
klyftan mellan estetisk och förklarande
diktanalys överbryggas. Vi ser gränsen skarpt
markerad i Wellek och Warrens Theory of
Literature, där man skiljer mellan en
»ex-trinsic approach» till litteraturstudiet
(omfattande biografiska, psykologiska,
samhällsvetenskapliga, idéhistoriska och komparativa
metoder) och en »intrinsic approach» (som
rymmer den estetiska analysen och
värderingen, studiet av symboler, stil och genrer
etc.). En dylik uppdelning synes i viss mån
fiktiv; symboler och stilarter liksom själva
diktens känslogrund är inte isolerade
estetiska företeelser utan på ofta hemliga vägar
förbundna med så kallade yttre förhållanden.
Det kan se ut, som om jag hoppfullt såge
fram emot den glada dag, då diktens alla
yttre och inre hemligheter kommer att
rest-löst förklaras. Ingen tanke synes mig mer
förfärlig. Jag tror visserligen, att vi kan tränga
långt in i diktens ofta som oförklarliga
betraktade kvaliteter. Men å andra sidan tror
jag — som av det föregående framgår — att
vad vi kallar diktens yttre sidor, dess rela-
tioner till samhälle, idéer, personliga öden och
andra påtagliga förhållanden, endast i
begränsad omfattning kan fångas i
orsakskategorier. Man kan kanske uttrycka det i en bild.
Vad vi har framför oss, är inte ett centrum,
det individuella och unika i dikten, som är
skarpt avgränsat och för alltid oåtkomligt,
och därutanför ett område, vilket —
principiellt sett -—■ helt kan upplysas av forskningen.
Snarare är det så, att våra strålkastare
möjligen kan nå rätt långt in mot centrum, men
att från det yttre området dunklet aldrig kan
lyftas mer än ofullständigt.
6. Frågan om litteraturens roll inom
kulturen kommer i förgrunden. Detta följer utan
vidare av att kulturen ses som en enhet, där
inbördes påverkan råder mellan alla element,
och icke t. ex. som en pyramid där det andliga
livet reser sig över den materiella basen.
Särskilt stimulerande tror jag, att Malinowskis
syn kan vara för denna frågeställning; enligt
honom fyller varje levande kulturelement en
funktion inom kulturen; när denna funktion
upphört, sopas det undan eller finns kvar
blott som en död relikt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
