- Project Runeberg -  Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare /
24

(1890) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIII

OREGON OCH WASHINGTON.

Skulle trädet visa benägenhet att falla åt något annat håll, slås
trä- eller stålkilar in i sågskåran, tills trädets tyngdpunkt
tvingas öfver åt det rätta hållet. Så styr inan träd, i hvilka man
icke — kan klättra upp och binda rep. Men för att kunna
handskas så med skogens jättar fordras stor öfning och skicklighet,
och under alla omständigheter är det ett riskabelt göromål.
Mången skogsman har blifvit krossad till döds af ett fallande
träd eller af någon lössliten gren från detsamma. Stundom gör
trädet i sitt fall ett ryck bakåt ocli stöter ihjel hvar och en, som
ej hunnit springa tillräckligt långt undan dess farliga närhet.
Emellertid är det ett af de mest storartade skådespel att se ett
sådant träd falla. Först knakar det i stammen, derpå börjar
toppen vaja och hela trädet svigta, hvarefter det lutar öfver åt
ett visst håll och faller, beskrifvande en lång cirkel i luften, i
början sakta, sedan allt fortare, tills det, omhvirfladt af afbrutna
grenar, krossande allt, som kommer i dess väg, och ofta i fallet
afbrytande något närstående träd, med ett bedöfvande brak och
ett dunder snarlikt åskans störtar till marken, som skälfver
under kolossens fall. Ekot mångdubblar dundret och fortplantar
ljudet deraf stundom milsvidt, och åskådaren erfar en ofrivillig
rysning.

För att undvika att genomsåga stammens bredaste del vid
marken, bruka yxmännen hugga flera tum djupa skåror högt
uppe i stammen och i dem insticka elastiska brädstycken med
jernbeslagen ända. På dessa taga de sedan plats, och genom
männens tyngd tvingas brädstyckena fast i sina platser. Ofta
ser man två män stå midt emot hvarandra 8 eller 10 fot öfver
marken på dylika brädstycken och sågande af hjertans lust. I
följd af detta tillvägagående äro de qvarstående stubbarne
vanligen 8—12 fot höga. De sågar, som begagnas, äro 7—12 fot
långa. Sedan trädet är fäldt, såga andra upp det i de
erforderliga längderna, hvarvid hvarje såg föres af blott en man. Andra
åter äro sysselsatta med att hugga väg genom skogen eller att
skala den 3—6 tum tjocka barken af de fällda träden ocli med
tillhjelp af oxar och kettingar draga stockarne ut till vägen. På
denna läggas långa, smala trädstammar parallelt liksom skenorna
på en jernväg, och stockarne lastas på vagnar med urhålkade
hjul, hvilka dragas af oxarne på de nämda träskenorna till
närmaste vattendrag, jernväg eller till sågverket, om skogslägret är
beläget i närheten deraf. Stundom när omständigheterna
berättiga dertill, bygges en verklig jernväg, såsom synes å
vidstående teckning. Vid arbetet med stockarnes forsling användas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oregwashin/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free