Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDA D.JUli OCH .JAGT.
35
liten tingest af ungefär 4 tums genomsnitt, medan den vaggas
upp och ned af böljorna, är en ingalunda lätt uppgift. Också
händer det ofta äfven de skickligaste utterjägare, att de skjuta
bom en 15—20 gånger, innan de träffa målet, och ej ens då äro
de säkra om sitt byte. De måste vänta, tills uttern flyter i land,
hvilket stundom ej sker förrän efter mörkrets inbrott, och när
han omsider når stranden, faller han ej sällan i händerna på
andra jägare än den, som skjutit honom. Många utterjägare
uppföra på hafsstranden eller på någon klippa i hafvet små
vakttorn åt sig, i hvilka de sitta ocli kasta spejande blickar öfver
oceanen. Så har bland andra en viss Witherell på en 50 fot hög
och 100 fot bred klippa några mil från Point Greenville, midt i
bränningarnes svall bygt sig en liten hydda, som i stormigt
väder ofta begrafves under vågornas skum. Hyddan är medelst
jernbultar fästad vid klippan samt fullkomligt vattentät. När
mr Witherell skjutit en utter, ger han från hyddan tecken till
någon af de indianer, som han för detta ändamål anställt, att
hålla ögat på det skjutna djuret och passa på, när det flyter i
land. Ofta förflyta flera dagar, utan att han får se en utter, och
hela resultatet af en på den ödsliga klippan tillbragt jagtsäsong
är ofta ej mer än 25 skinn.
Ett vida allmännare hafsdäggdjur är sälhunden, ehuru
måhända äfven han skulle varit i det närmaste utrotad nu, om icke
Förenta Staterna vid sitt besittningstagande af Alaska genom
visa åtgärder skyddat sälen mot dess förföljare. Det finnes
nämligen för närvarande ej mer än en enda plats på jorden, der
sälen förökar sig i större mängd, och denna plats är de förut
nämda två s. k. Prybalov-öarne i Behrings-sundet. Det är här
endast fråga om Stilla hafvets sälliund, ej om den i Atlantiska
hafvet förekommande, hvars pels ej är värd mer än en dollar,
inedan den förres är värd 8 eller lO gånger så mycket på grund
af sin tätare och finare hårbeklädnad. Enligt tillförlitliga
beräkningar gästas de nämda öarne af millioner sälar om året,
emot endast 3 millionerår 1873. Detta oaktadt omkring 300,000
sälar dödas årligen, nämligen 100,000 på öarne (flera är det icke
tillåtet att skjuta der) och resten längs Amerikas vestra kust.
I oktober lemna salarne norden och styra kosan söderut -— hur
långt, vet man ej. Men vid deras återfärd på våren har man
sett dem så långt söderut som vid södra Californias kust. I maj
hinna hanarne till öarne och utkämpa blodiga strider om sina
platser på klipporna. Tre veckor senare komma honorna och
föda sina ungar. Under hela färden från södern till Alaska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
