Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
former skola ha större förutsättningar att kunna hålla sig kvar än andra,
äfven om en del former, såsom af danska zoologer visats, ha förmågan
att gräfva ned sig i bottnen, där temperaturen aldrig sjunker så lågt,
och dymedelst rädda sig under en farlig period. Men just dessa yttre
förhållanden, hvilka de arktiska formerna genom sin större
motståndskraft i detta afseende kunna utan större svårigheter utstå, hjälpa dem i
konkurrensen med deras mera ömtåliga sydliga och vesteuropeiska
med-täflare, hvilka esomoftast duka under för desamma. Iläraf framgår
sålunda, h var för i allmänhet nordligare former kunna trifvas så väl i
Öresund. Men då de åtminstone i flera fall äro isolerade från sitt
hufvud-sakliga utbredningsområde och då åtminstone en del former ej synas
kunna inkomma nu, ej heller hafva inkommit nyligen, ådagalägga dessa
fakta, att de arktiska öresundsdjuren hafva kvarstannat i närheten af
sin nutida hemvist sedan en tid, då de yttre förhållandena voro likartade
med de arktiska på sådant sätt och i sådan utsträckning, att det stora
egentliga utbredningsområdet i norr var förenadt med det nu isolerade
i söder som gifvit Öresunds fauna dess arktiska kontingent. Detta egde
rum under den senglaciala tiden. Under därpå följande förändringar
måste gifvetvis de arktiska formerna något ändra hemvist och vika
tillbaka för sötvattensströmmen ur Åncyhissjön, men ehuru en del då
troligen tillintetgjordes, kunde dock en mängd former uthärda tack vare
sin motståndskraft mot bräckt vatten. När sedan åter en sänkning af
Öresunds botten lät det salta vattnet ånyo bryta in i Östersjön, följde
de arktiska formerna så småningom med in i Sundet och Bälten och
kanske än längre, hvarigenom de undandrogo sig de nu ute i Kattegat
påträngande sydligare formernas konkurrens. Denna kamp med de
sydligare och mera utprägladt marina formerna var då en tid t. o. m.
svårare än nu, alldenstund vattnet under en lång tidrymd var så mycket
saltare än nu, så att t. o. m. ostron, Tapes m. fl. nu där utdöda former
kunde trifvas. Det är därför troligt, att det var just under denna tid,
Littorinatiden, som sambandet bröts mellan de arktiska formernas
nordliga och hufvudsakliga utbredningsområde samt de sydligare isolerade
områdena, där sådana former ännu finnas, såsom t. ex. Öresund. Efter
en tid minskades åter salthalten i Ivattegat och en del af de sydliga,
marina formerna ostron, Tapes m. m. dogo ut och det nuvarande till-
Ehuru dessa iakttagelser ¿tro mycket for fåtaliga for att tillåta någon allmän
slutledning visa de dock att bottentemperaturen på omkring 30 m. djup höll sig hela tiden »å
lågt som vid ~f* 6° C. oberoende af ytvattnets höga temperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
