Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
Du stöter lionom, sluten, kall tillbaka,
Och ingen annan utaf dalens herdar
Ett leende af dina läppar vinner.
Jag ser dig i din friska ungdom stråla:
Din vår ar kommen, Hoppets sköna tid;
Dock väntar jag förgäfves än att se
Din kärleks blomma ur sin knopp slå lit,
Och lyckligt mogna till en gyllne frukt.
Det gör mig ondt, mitt barn! ty det betyder
En djup förvillelse i din natur.
Det hjerta ej behagar mig, som kallt
Och hårdt sig sluter uti känslans ålder.
Raimond.
Er lugna, Fader Arc! lut lienne vara!
Min älskade Johannas kärlek är
En ljuf och ädel, paradisisk frukt.
Den kostligaste frukten mognar långsamt.
Ännu hon älskar, att på bergen bo,
Och fruktar att från höjden stiga ned
I menskors trånga, sorguppfyllda hyddor.
Thibaut.
Men detta just behagar icke mig.
Hon flyr ur sina systrars glada krets
Och söker bergens ödslighet. Hon lemnar
Sitt läger, innan hanen höjt sitt rop.
Iivi väljer hon beständigt detta ställe,
Och drifver alltid sina hjordar dit?
Jag henne sett i hela timmar sitta
Der, tankfull, i Druider-ekens skugga.
De äldste i vår by om detta träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
