Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
Carl (betraktar honom en
stund, med tyst
rörelse ).
Ar det väl sannt? Står det så till med mig,
Att mina vänner, som mitt hjerta känna,
En neslig väg mig till min räddning visa?
ü ja! nu känner jag mitt djupa fall;
Ty tron uppå min ära är lorui.
Du C haf cl.
Betänk —
Carl.
Tyst! intet ord mer! Lyd mig blott!
Om tio kronor jag 1’örsakn måtte,
Jag räddar mig dock ej med vännens lif.
Gör hvad jag dig befallt! Låt mina vapen
Ucli rustningar och allt till skeppen föra.
Du Chatel.
Ja, genast, Herre!
(Ii ii v står upp och går. slgnes Sorel
gråter häftigt.)
Carl (fattar hennes hand).
Gråt ej så, min Agnes!
Bortom Loire det ligger ock ett rike;
Vi gå blott till ett lyckligare land.
Der ler en ljuf och aldrig mulen himmel,
Mer lätta vindar flägta, milda
sedelns taga der emot: der blommar lifvet
*Mi siing och kärlek skönare än här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
