Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
Sorel [träder närmare).
Den ädla Jungfrun synes öfverraskad,
En blyg förvirring färgar hennes kind.
Må hon få lid, alt fråga sjelf sitt hjerta,
Att anförtro sig åt sin vän, och lösa
Inseglet från sitt blygsamt slutna bröst!
Den stund nu kommen är, då äfven jag
Kan systerligt den stränga Jungfrun nalkas,
Och bjuda henne ett förtroget hjerta.
Man låte oss först qvinligt öfvertänka
Det qvinliga, och tåligt man förbide
livad vi besluta skole.
Carl (t begrepp att ga).
Låt så vara!
t
Johanna.
Nej! icke så, min Konung! Mina kinder
Ej färgades af någon blvg förvirring.
Jag har ej, att den ädla Frun förkunna
Ett ord, som jag för männer dölja bör.
Högt ärar mig de ädla Herrars val;
Men icke öfvergaf jag mina hjordar
Att jaga eller verldslig höghets prakt.
Ej för att fläta myrtnar i mitt här,
Jag lade an min lunga vapenrustning.
Nej! jag är kallad till ett annat verk,
Som blott den rena jungfrun kan fullborda.
Jag är en Sköldmö åt d1-’’1 högste Guden,
Och ingen man kan ega mig som brud.
[efter ett uppehåll.)
Nu anden vill, att jag lör ut mill värf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
