Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
Svarte Riddaren.
Hvi följer du, med sådant raseri,
Hvart steg, jag tager? Vet likväl, att mig
Blef ej bestämdt, alt falla för din band.
Johanna.
Du är mig i mitt hjertas djup förhatlig,
Som natten sjelf, hvars mörka färg du bär.
Oöfvervinnerlig, en längtan bjuder
Min hand, att skilja dig från dagens ljus.
Hven) är du? Öppna din visir! — Om jag
Ej sett hur Talbot stupade i striden,
Så sade jag, du vore Talbot sjelf.
Svarte Riddaren.
Hvad? tiger i ditt bröst prophetens stämma?
Johanna.
Hon talar högt, i djupet af min själ,
Att något hemskt och vidrigt är mig nära.
Svarte Riddaren.
Johanna d’Arc! till portarne af Ilheims
Du sväfvar fram på segerns snabba vingar.
Var nöjd med denna ära! Hemförlofva
Nu lyckan, soni dig slafviskt tjenat har,
Förrän hon sjelf befriar sig. Hon hatar
Den dygd, som Trohet nämns af stoftets barn,
Och ingen dödlig tjenar hon till ändan.
Johanna.
Hvi bjuder du mig, midt i segrens lopp,
Att stilla stå, och öfverge mitt verk?
Jag för det ut. Jag fylla skall mitt löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
