Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 127 —
Thibaut.
Och säg du, hur hon vacklade på stegen i
Och hur förstörd hon syntes och hur blek?
Den olycksaliga sitt tillstånd känner,
Och stunden inne ar att rädda henne;
Jag vill begagna den. (Han iill gå.)
Raim ond.
Hvad vill ni göra?
Thibaut.
Jag öfverraska vill och störta henne
Ifrån sin falska lyckas höjd: med våld
Jag henne återföra vill till Gud,
Som hon förnekat.
Raimond.
Ach! betänk er väl!
Ni störtar i förderf ert eget barn —
Thibaut.
Ja! hennes kropp må dö, blott själen lefver.
(Johanna rusar ut ur kyrkan, utan sin
fana. Folket tränger på, tillbeder
henne och kysser hennes kläder. Hon blir
uppehållen af trängseln i fonden.)
Hon kommer! det är hon! — hon störtar ut;
Hon drifs ur helgedomen af sin ångest.
■Het är den Högstes dom, som öfver henne
Förk unnas, detta ögonblick —
Raimond.
Farväl!
Och fordra ej, alt jag er längre följer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
