Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 137 —
(Johanna siar orörlig, j-lgnes Sorel
aflägsnar sig frän henne weil rysning.)
La Hire.
Hon är förskräckt. Förvåningen och fasan
Tillsluta hennes mun. För en så grym
Anklagelse kan ock en engel hafva.
(Han närmar sig Johanna.)
Se upp, Johanna! fatta mod och tala!
Ftt språk har oskulden, en segrarblick,
Som himmelskt mäktig slår förtalet neder.
I ädel vrede res dig upp, o Jungfru!
Förkrossa, straffa delta lumpna tvifvel,
Som smäda vill din himmelskt rena dvgd!
(Johanna står orörlig. La Hire drager
sig med fasa tillhaka. Rörelsen bland
folket tilltager.)
Dunois.
Hvad? bäfvar folket? Kung och Furstar
darra?
Oskyldig är hon. Jag i borgen går,
Jag sjelf, för henne med min fursteära!
Älin riddarhandske kastar jag liärut;
Hvem vågar än, att kalla henne skyldig?
-(Ett häftigt åskslag. Alla förfäras.)
TIribaut.
Vid honom svara, som deruppe dundrar:
Säg: du är utan skuld! Ännu förneka
Att fienden uti ditt hjerta bor!
Fort! tala ut, och säg mig, att jag ljuger!
(Ett annat starkare åskslag. Folket flyr
at alla sidor.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
