Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östergötland - Natur - Storlek - Bevillning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Östergötland.
brytes en annan slags sten, särdeles lämplig till byggnadssten, som är känd
under namn af Ljungsmarmor. Hela vestra delen af slättbygden är
under-bäddad med ett stratum, som tillhör den undre siluriska formationen med
bäddar af kalksten, alunskiffer och sandsten, hvilken öfvergångsbildning
egendomligast framträder på och invid Omberg. Östergötlands jordmån är i
allmänhet mycket bördig och består på slätten af lera, ofta mullrik och
blandad med kalk, men i bergstrakterna af sand, grus och klaper samt i de större
dalbottnarna af lerblandad mylla.
Landskapet är bekant för sina ofta förekommande natursköna
utsigter, framförallt den sydligaste delen, der en förf. säger, "att några ställen
äro så retande sköna, att man har svårt att skilja sig från dem". Många
platser i norra och mellersta delen af provinsen gifva i fägring föga efter.
— Östgötens lynne utmärker sig ofta genom en viss sjelfbelåtenhet, som,
framförallt hos de sjelfegande och arrenderande mindre bildade
jordbrukarne å slättlandet, gifver sig tillkänna genom ett oangenämt skryt och
en betydlig portion dryghet i tal och sätt. Den mindre bemedlade bonden
är särdeles arbetsam, om ock icke lika fortfärdig som skogs- och
bergsbygdens befolkning. Tjenstfolket är redbart men är i allmänhet mer vant
vid bättre underhåll och mindre villig till strängare arbete än
förhållandet är med arbetaren i flertalet af landets öfriga provinser. Den
förmögnare slättbonden söker alltmer att i sitt lefnadssätt och i det yttre likna
den förmögnare ståndspersonsklassen. Likaså har tjenstehjonsklassens
benägenhet till en dyrbarare klädsel på senare tiden så tilltagit, att det i
detta fall understundom är svårt att skilja emellan herre och dräng.
Skärgårdsbon liknar mest bergsbon men utmärker sig understundom genom ett
hårdt lynne. Ehuru befolkningen gerna håller fast vid det gamla, har
dock i ett fall, nemligen i religiöst hänseende en icke obetydlig del på
senaste tiden ställt sig i opposition mot det bestående eller mot statskyrkan
och dess presterskap. Hufvudsakligen och nästan uteslutande har denna
rörelse dock endast visat sig taga någon fart bland dem, som äro i saknad
af någon egentlig undervisning. Någon formlig anmälan om utträde ur
statskyrkan har emellertid icke egt rum från andra håll än från Motala
och Waldemarsvik, der metodistförsamlingar med egna prester blifvit
bildade. De s. k. läsarne, hvilka inom sig varit delade i nyluteraner,
ny-evangelister och läsare af äldre slag, hafva samtliga på senare tider
börjat närma sig den Waldenströmska rigtningen. En mängd bönehus hafva
äfven af dem blifvit uppförda. Befolkningens sedlighet och laglydnad
lemnas i de senaste femårsberättelserna det bästa vitsord.
Arealen är 96,1770 qv.-mil land och vatten. Häraf är 86,2913 qv.-mil
(2,021,135 tunnl.) fastland, 8,8440 qv.-mil vatten samt 1,0417 öar, holmar
och skär. Alla öarna ligga i Östersjön utom dem som tillhöra Aska
härad, hvilka äro belägna i Wettern och hafva en sammanlagd areal af
O,0070 qv.-mil. Af hela arealen tillhör landsbygden 95,8584 qv.-mil.
Folkmängden varpå 1750-talet: 129,995,1790:150,486,1810:163,320,
hvaraf 15,290 i städerna 1830: 187,609, 1850: 222,484 hvaraf 26,865 i
städerna, 1873: å landsbygden 222,206, hvaraf 108,640 mankön och i
städerna 39,685, hvaraf 17,709 mankön. Samma år var folkmängdens täthet
på hvarje qv.-mil land 3,079 personer mot 1,633 år 1810. År 1877 var
folkmängden 268,584 personer, hvaraf 41,647 i städerna.
I bevillning erlades inom Östergötland år 1877 efter Isa artikeln
personlig skyddsafgift af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
