Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> 23
öfversta våningarna, och som få ligga på gatan till
nästa förmiddag.
Uppe i ett af dessa små hus sutto en afton vid
solnedgången två personer i samtal med hvarandra.
Den ena var Pietros hustru, Toussainte, blek, med in-
sjunkna kinder och med ett uttryck, som vittnade om
upplefda pröfningar. Dock var det mindre smärta
eller vemod, som vittnade om dessa pröfningar, snarare
det uttryck af trots och stränghet, som känslan att
ha blifvit besviken efterlemnar — för ögonblicket må
hända tillika en öfvervägande känsla af ovilja och för-
<ödmjukelse öfver att veta sig iakttagen af de forskande
ögon, som hvilade på henne.
Dessa ögon tillhörde en hög och bredaxlad man
med en rikedom af blåsvart hår och ett tjockt skägg,
som förökade det mörka och barska i hans solbrända
ansigte. Han var klädd i en urblekt sammetsjacka och
benkläder af samma tyg, hvilka nedtill slutade i en
kant af svart skinn, som nådde till knäna. Under
jackan syntes då och då ett rödt skärp, hvarifrån hand-
taget på en stilett och något, som liknade kolfven på
en revolver, stack fram. Emot väggen, der han satt,
hade han ställt en tvåpipig kulbössa, som en långhårig
hund tycktes bevaka.
Mannen var Serafino från Ota, han, som den
gamle Luigi Fortino ansåg för sin dödsfiende, nu för
tiden en känd bandit, om hvilken hela ön hade en
mängd historier att berätta.
[ER An
ST fo So es Ante
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
