Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kände det aldrig så under min
bortavaro», inföll Knut.
Din landsflykt för en kvinnas skull , skrattade
Erik. De tidenderna nådde dig väl i
Frankrike, att Sophia Mogensdotter strax efter det
hon förgäfves bjudit dig sin fägring, ställde
till med sin egen likbegängelse.
Ställde till med?» frågade Knut.
Ja, för nu är hon uppstånden från de döda
och ånyo ute på älskogsstråt till en afhofvets
enspännare». Kistan var fylld med kalk, halm
och jord.»
»Tvi för ett sådant ledt fruntimmer»,
utbrast Knut och sköljde ned sin förtret med en
duktig klunk vin, hvarefter han såg på sitt
splitternya ur, en gåfva af en utländsk furste
och ännu en ganska sällsynt prydnad i norden.
»Xu borde dina vittnesmän vara här», sade
han.
»De bida oss nog i vapenhuset eller
bor-garstugan», svarade Erik, »de töfva inte
öf-ver den fastställda tiden, och det var ju
be-stämdt, att vi skulle befinna oss ute på fältet,
när solen doppade den första fliken af sin röda
mantel i Vejle fjord.»
Knut nickade. Honom behagade icke Erik
Langes smidiga talesätt och lättjefulla, dröjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
