Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har lofvat Tage, att han skulle få vara
här till tjugonde Knut», sade hon, »men du
väntar ju furstliga gäster redan tidigt på
våren och har måhända ingen kammare att
hysa oss i.»
»Jo, för visso, hjärtans syster! Tage är
stor nog att ha sin färd i borgstugan och för
dig sörjer nogsamt fru Kristina. Vill du
uppfylla min önskan, dröjer du här vintern öfver.»
Sophies ögon glänste.
»Tack, min Apollo, Eriksholm har aldrig
blifvit mig rätt kärt, och vintern är lång i
dess kusliga frustuga. Det är först här våren
kommer och mina blomster och örter tarfva
vård, jag gladeligen beger mig dit.»
Fru Kristina bjöd höfviskt sin ädla fränka
det väldiga grönkålsfatet och sväljde de ord,
som lågo henne på tungan: »Hvem styr för
edert hus, spinner, kardar och sömmar, hvem
väfver, och hvem håller spindeltrådarna borta
från edra salar?» Hon kände det som en
invärtes hjältebragd, när de formade orden
upplösts outtalade, och med samma
husfrupåpasslighet som nyss, bjöd hon henne också
af skinkan och tänkte: »Vår tids lärda frun-
timmer veta föga om kvinnliga idrotter, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
