Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örten, den vackra angelican, den lilla käcka
stensötan, ja, till och med den till all medicin
så förträffliga valerianan. Tillförene skulle
hon ifrigt gräft upp dem och noga samlat
deras rötter. Hon skulle ej heller kunnat gå
förbi den styfnackade daturan utan att
undersöka, huru vidt dess giftiga frukter hunnit
utveckla sig, men denna vår var allt glömdt.
Och fast hon kände hvartenda träd, hvarenda
buske och planta på broderns ö, från det glada
förnöjsamma backtörnet till den sträfva
strand-hafren, mindes hon dem först nu vid afskedet
från Erik Lange. Hon tänkte plötsligt på
dessa vilda plantor som tröstare och vänner
under ensliga promenader.
»Erik», sade hon, »har du sett Eryngium
där nere på strandbacken?»
»Ja», svarade han förundrad.
-Har du någonsin försökt att gräfvauppden?»
Xej, jag har aldrig haft bruk för den.»
»Det har icke heller jag, men jag älskade
denna vilda ört och ville inplantera den i
min rosengård på Eriksholm. Den har rötter
som långa, starka trådar, bundna i kors och
tvärs, oslitbara, och när jag trodde mig ha
den fullständigt ur jorden, grep plötsligt en
rotarm fast i osynlig länk, som måste brytas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
