Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie satt emellertid på sitt Eriksholm,
längtade och söijde. Uppe i det tysta, ödsliga
slottet trifdes hon ej, därifrån flydde hon gärna
till sitt kära Colchis, lusthuset i parken. Här
hade hon sin egen fridlysta vrå, där ingen
utom sonen Tage fick störa henne. Här hade
hon på en hylla samlat sina älsklingsböcker,
mest astrologiska och genealogiska arbeten
samt läkarböcker. Här hade hon äfven ett
litet laboratorium samt sitt skritbord,
öfver-täckt med papper och handskrifter.
Så, att hon blott halft behöfde vända sig
för att se det, hade hon hängt Erik Langes
porträtt och mer än en ljus sommarnatt hade
hon suttit, timme efter timme, så försjunken
i betraktande af de älskade dragen, att hon
förgätit sömn och hvila. Hon kunde efter
sådana genomlängtade timmar med en viss
bitter själfironi erinra sig de ord hennes gode
broder en gång yttrat om hennes »oböjliga
karaktär och stora själftillit». Hvar voro väl
de nu? Studierna gingo trögt,
nativitetsböck-ema lågo orörda. Hon kände sig som död
och spratt endast upp ur den smärtsamma
dvalan, när sorgebud nådde henne, som nu
om Falk Göyes död. Med honom miste Erik
och hon en vän, och hon visste, att fru Karen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
