Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet ondt; det månde ock de ädla fruarna veta.
Men I är i stort behof af tröst och glädje,
ty tiderna äro tunga, och mitt gyckel är eder
ej nog. Låt mig då blott få vara eders nåde
så nära, att I kan ge mig de slag, I tränger
utdela, därför att edra vätskor ej äro sunda.»
Tyge böjde sig ner, strök sakta,
urskuldande öfver Jeps hår och lät honom sedan
ligga, medan han ånyo vände sig till systern.
Fru Kristina hade tyst lämnat rummet.
Hon talade sällan med, när flere voro
tillstädes, det föll henne vanskligt att finna uttryck
för annat än sin beundran för sin höge
gemål, och när han då strängt tillrättavisande
såg på henne och skarpt sade: »Icke rosa,
Kerstin, non haberi, sed esse, vet du ju!» blef
fru Kristina så skrämd, att hon hals öfver
huf-vud störtade ut i handkammaren. Också nu
skulle hon gärna vélat säga sin högt älskade
herre ett tröstens rosande ord, men hon visste,
att hennes närvaro näppeligen tarfvades, när
herr Tyge hade fru Sophie Otto Thottis att
sällskapa med; hon begaf sig i stället till sin
lilla dotter Sidsels sjuksäng. Barnet hade
kallfeber och skulle taga in dekokt, lagad efter
en uppskrift, som Tyges gode vän, herr
kansleren Henrik Rantzau lyckats med lock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>