Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan sin stackars morsyster, som skulle träda
i brudstol med den, hvilken aktade intet utom
alkemien och som väl näppeligen kunde göra
en kvinna lycklig.
Dock — tänkte jungfru Lisbeth med små
kvinnors vanliga själftillit — torde det varit
bättre, om Sophie Ottosdotter handterat rock
och nål lika fliteligen som sin penna, men det
hon spann var blott släktkrönikors brokiga
härfva och det hon sydde endast tankarnas
söm. Slikt samlade intet i ladorna. Hon ville
likväl ej lägga sten på börda. Och hennes
dom skulle hellre fria än fälla; därför hade hon
i dag tegat till Eilers tal om lärda
fruntimmers gagnlösa vandel och först svarat, när han
förmenade, att Sophie Ottosdotter fört en
kärlekshandel, hvilken icke anstode en blygsint
kvinna. Hur hade hon ej lämnat gård och
hus och uppväxande son och dragit omkring
i fjärran länder, som en osalig skugga
förföljande Erik Lange.
Då hade Lisbeth infallit, och detta hade hon
nu själf förnöjelse af:
»Är det så, att den trohet och kärlek, som
mäktar ge sig helt, skall klandras och få
belackare, är det sannerligen illa bevändt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>