Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrindan och den svarta hästen och töfvade
ännu i kammaren. Sophie stod resklädd och
väntade på honom. Hon var van vid att han
föll i tankar, förgätande både tid och rum, när
något alkemistiskt problem arbetade inom
honom eller när — hvad mera sällan hände —
poesiens musa besökte honom, men att han
nu i denna brådskande timma kunde stå där
som en saltstod förundrade henne. Hon visste,
hur heta hans ögon voro, och hon önskade,
att hon haft en krystallesten att bestryka dem
med. Ack, tänkte hon vidare med sin starka
tillit till ädla stenars helande kraft så, som hon
läst om dem i Christian Pedersens läkarebok,
hade jag också en safir att uppfriska hans
hjärta med!
Hon gick långsamt fram till honom och lade
lätt sin hand på hans skuldra!
Erik, hvarför töfvar du här längre?»
Han ryckte till.
»Ser du inte, ätt skrindan är gul och hästen
svart?» sade han tvärt.
»Jo».
»Och har du förgätit, att den, som utsätter
sig för den gula färgen, vållar sig själf men
och olycka.»
»Vi få ej tro detta nu», sade hon bönfal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
