Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stalt, hans fina, tärda ansikte, sådant hon
kysst det i döden, stod med ens så tydligt
för henne, som hade han trädt fram ur
korets skymning och räckt henne handen. Ack,
hur gärna hade hon ej velat följa honom
öf-ver gränsen, men äfven den sista färden
gick han före henne, och hon måste bida,
tills det ändtligen en dag blef henne
förunnad att söka honom bland de stjärnor, de
båda tillbedt.
Om blott hans ande en gång fått besöka
jorden, om hon fått ett budskap om hans sista
ord, som döden afskar likt en mörk flod,
hvilken skär sönder stranden och sköljer bort
den fläck jord, där det enda lilla välsignade
fröet skulle grott. För henne hade hans sista
ord betydelse af ett heligt förtroende, ett värf
att fullborda. Hvarför fick hon det aldrig?
I förtviflade bönér hade hon anropat den
högste att få det sagdt som en uppenbarelse
i en dröm, en syn, ett himmelens under, men
aldrig blef hon bönhörd.
Måhända var det endast ett enkelt tack,
han velat gifva, och det skulle gjort henne
så outsägligt godt, ty tidt hade det synts
henne, att hon var honom till omak och
besvärlighet, just när hon menat honom bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
