Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zen borgmästare att sätta ädla örter i sin
sköna rosengård.»
»Din egen rosengård blyges icke för att
visa sig vid sidan af den mannens», sade
Tage uppriktigt beundrande.
»Nej, hur skulle jag någonsin kunna
vanvårda mina blomster? De följa ju
människorna kärligen från vaggan till grafven;
huru de förtrampas blifva de trogna och
smycka vår sista säng liksom vårt första
läger.»
De hade nu hunnit till det hus, där
systrarna Brahe bodde. På tröskeln stod
Magdalena och välkomnade dem.
»Hvad I hafven varit länge borta», sade hon.
»Ja, och långt borta», svarade Sophie mildt.
»Jag har skådat klarare öfver gränsen än
någonsin förr, och det har ökat min längtan
att snarliga nå ditupp, där de trötta få hvila.»
»I må icke hysa slika tankar, kära moder»,
inföll Tage ömt, »också i lifvet finnes hvila,
det har I aldrig erfarit tillförene, men nu
undfår I den i minnenas år.»
»Törhända har du rätt, min son», sade
Sophie Ottosdotter med ett stilla leende, »huru
som helst, får jag i Herrens hägn bida min
tid, Lifvet blir oss gifvet, själfva kunna vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
