Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade suttit ensam, julen var nära,
längtan och vemod fyllde henne starkare än
någonsin och hon hade tänkt, att för henne
skulle det först blifvit helg och en glimt af
glädje, om en klar och stark barnröst ropat:
»moder!» och ett par små, mjuka armar
till-litsfullt slagits om hennes hals.
Hur hade hon icke en gång drömt om den
lyckan att föda ett barn åt den man, hon
älskade. Under de tunga vänteåren värmde
hon sig vid detta hopp, och ville
misstämningen slå sin dimskrud omkring henne, glänste
som en enda liten okufvad solstråle den
tanken fram, att hennes pröfningar en dag skulle
ändas och ny moderslycka möta henne, om
ock vid sena år.
Förvisso älskade hon sin son Tage, men
han var dock ej en den högsta kärlekens
välsignade frukt. Han hade skänkts åt henne den
tid. då hennes tankar voro ofullgångna och
hennes hjärta ljumt. Hon hade burit honom fram
till lifvet utan brännande önskningar och
böner. Han var henne hela tiden Tage Thott,
aflad med herr Otto Thott och arfvinge till
Eriksholm. Aldrig skulle hon ha rätt att rikta
hans bana, leda honom efter sin lust. Ätten
Thott och Eriksholm voro de krampor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
