Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,20
Påskdagen.
Så skall man ned i grafven fara
Och bli till intet som ett dam?
Se’n vi ha dött, hvem kan oss svara,
Om nå’nsin mer vi komma fram?
Jo, evighetens egen förste,
I nåd och makt den allrastörste,
Som sjelf for oss i döden går,
Betager själen denna sorgen
Och är vår usla mull en borgen,
Att hon», som han, en gång uppstår.
Andra Söndagen efter Påsk.
Alltid menlös, nöjd och stilla,
Anse motgång med förakt,
Aldrig verldens upptåg gilla,
Aldrig villas af dess prakt:
Slika dygder, himlens vänner!
När en själ dein ega får,
Fåret då sin herde känner,
Herden känner ock sitt får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
