- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
15

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

» VÅRA VÄNNER FIENDERNA. >

15

och rökade. Man slog sig ned i ett hörn, och som sällskapet
var talrikt, kom uppassaren med en bricka fullsatt med varma
småtutingar samt bjöd hedersgästen först. »Qvisten» beskådade
tillställningen, skrufvade på glasögonen, tog helt försigtigt ett
af de der små glasen, luktade på innehållet och tömde det
sedan i ett enda drag, hvarefter han åter nedsatte glaset på
brickan och med en småslug blinkning mot kyparen och till
sällskapets omätliga jubel yttrade: »Jaha, sån’t ska de va!»
»Qvisten» trodde nemligen i sin oskuld, att hvad som stod
på brickan endast utgjorde prof på den toddiblandning, som
sedan skulle serveras.

De gamla toddarne druckos ur dricksglas af betydligt
större rymdmått än de nu brukliga, och konjaken — om den
så får kallas — utgjordes af en tjock ogenomskinlig smörja,
hvars förnämsta beståndsdel helt visst var pressad ur svensk
drufva, och som lika säkert aldrig företagit någon lustresa till
Bordeaux för att blifva färgad. Färgen var äkta svensk liksom
sjelfva saften. Ju mörkare toddin prunkade, desto ståtligare
var han, och vid tillfällen af någon stor och allmän
landssorg plägade man dricka alldeles »svarta» toddar, hvilka med
en suck och ett vemodsfullt tonfall benämdes
»kungssorgs-toddar». Toddins tillagning var naturligtvis en smaksak, men
derför också en särskild konst, som hvarje äkta toddidrickare
ansåg såsom en af sina oförytterligaste rättigheter att sjelf få
öfva. Olycklig derför den uppassare, som understöd sig att
servera en tillagad toddi. Detta var icke blott en dumhet, en
knusslighet från vederbörandes sida, utan det var också rent
af en förolämpning. Liksom om han, toddidrickaren, icke
skulle kunna hushålla med varorna eller icke hade råd att
betala hvad han förtärde! Hva’ sa? Mången gammal svensk
toddidrickare frigjorde sig aldrig från sin fördom angående
lagade toddar förr, än han händelsevis besökt utlandet och
derstädes någon gång på fosterländskt sätt »hunsat» kyparen,
som kunde inbilla sig, att han, en ärlig svensk medborgare,
kunde dricka lagade toddar — fy f-n! — och derefter fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free