Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» VÅRA VÄNNER FIENDERNA. >
17
»Tillagningen» kunde naturligtvis försiggå på mångahanda
sätt. Det fans fuskare och mästare i denna som i alla andra
sköna konster. Men att »riktigt laga en riktigt ordentlig toddi»
tillgick enligt följande metod. Sedan det stora glaset blifvit
tillbörligt uppvärmdt för att ej spräckas vid ifyllningen af det
sjudheta vattnet — det »ljumma» ville en ärlig toddidrickare
utspy ur sin mun — fyldes det samma till ungefär en
tredjedel med stora sockerklumpar — intet småkrafs tåldes. Sedan
derefter så mycket hett vatten påfylts, att sockret nätt och
jemt öfvertäcktes, fattades glaset med ena handen och
kon-jakskarafinen med den andra, båda lyftes ungefär i jemnhöjd
med munnen, och sedan glaset fylts af den mörka varan till
ungefär två tredjedelar, slungade lagaren med en lätt och
behändig handrörelse ungefär hälften af innehållet i sig — utan
att släppa karafinen — grinade litet smått till tecken att
blandningen ännu var något inkorrekt, satte derefter glaset på bordet
och fylde det säkert och betänksamt med konjak ända upp
till brädden. Huru mycket vatten, som efter dessa
manipulationer återstod i toddin, torde utan något betydligare
hufvudbry kunna åtminstone tillnärmelsevis beräknas.
De olika leden i toddikedjan erhöllo slutligen sina egna
namn, ehuru vi på goda skäl misstänka, att större delen af
dessa namn tillhör småtutingarnes tidehvarf. Detta
namnregister leder sitt upphof från den bekanta historien om de tre
Upsalaprofessorerna, Peterson, Bernhard Elis Malmström och
Hesse, hvilka beslöto »kugga» fjerde mannen i denna »cortège
af idiåter», som de af den oförsonlige professor S. benämdes,
nemligen en hederlig, men mycket godmodig Upsalaborgare.
De klassiske professorerna påbjödo nemligen en afton, i trots
af den realistiske kamratens gensaga, att en hvar af sällskapet
skulle vid reqvisitionen af sin omgång toddar framsäga en
passande latinsk fras, och den der ej sådant gitte, skulle betala
hela kalaset. Turen var först hos Peterson, hvilken
beledsagade sin omgång med orden »primus interpares», Hesse valde
frasen »duo negativa affirmant» och Malmström »tres faciunt colle-
Vàra ’öfverliggare. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
