Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURBERG.
33
rater för honom berättat dessa och dylika historier om
Djurberg, dervid efter bästa förmåga härmande hans egendomliga
talton. Innan någon af sällskapet hann svara, upphof en
hittills obemärkt, i ett hörn af rummet sittande ensam
toddi-drickare sin stämma och yttrade i en högst märkvärdig näston :
»Jo, var säker på det, allt i hop är sant med undantag
af — nas alljude 11»
Följande genmäle är dock må hända det för Djurbergs
skaplynne mest betecknande.
En gång då Djurberg var stadd vid ovanligt god kassa,
hade han beslutat göra sig en riktigt angenäm afton. För
detta ändamål hade han tagit med sig en annan gammal
öfverliggare samt lofvat denne, att han skulle få dricka så mycket
toddi han förmådde. Vännen, som vi vilja kalla Wretman,
var i mer än ett afseende Djurbergs själsfrände, men om
möjligt ännu mera dyster och ordkarg, hvarför Djurberg tycktes
trifvas särdeles väl i hans sällskap.
Under orubbligt lugn och utan att deras samqväm stördes
af andra ljud, än då toddiglasen en och annan gång stöttes
nlot hvar andra, drucko nu de båda stoikerna toddarne n:o i,
2, 3 och 4. Men då »Quintus Fabius Maximus Cunctator»
framträdde på batalj fältet, började vännen Wretmans anlete att
skina. Hans ögon började glänsa och hans kinder rodna. Han
kände sig med andra ord liksom varm om hjertat och stämd
för förtroliga meddelanden, hvarför han lutar sig öfver bordet
och säger i en förtrolig, hviskande ton:
»Hör du, bror Djurberg, har du någonsin varit kär?»
hvarpå Djurberg utan att ändra ett enda muskelläge i sitt
ansigte genmäler, lugnt och nasalt som vanligt:
»Hör du, bror Wretman, vi ä’ hitkomna för att dricka
toddi, men inte för att prata s-trun-tl»
Och så försjönko de båda vännerna åter i sina tysta
studier öfver det gamla romarrikets regentlängder och slutade
förmodligen icke förr, än »Pio Nono» lagt sin milda hand
öfver deras ögonlock.
Våra öfverliggare. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
