- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
40

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58 6

GLADA RUMLA RE.

småle —- hvarmed han framslungade sina qvickheter eller
utförde sina streck. Hans medellöshet var lika stor, som hans
behof voro ringa, och han vistades nästan ett år i Lund utan
att vara känd utom en liten krets af nationskamrater. Men
så kom våren och med den studenternas beväringsexercis, som
vid den tiden ännu försiggick i universitetsstaden under särskildt
befäl, och hvarvid beväringslägret var uppslaget å
Tegnérsplatsen. Inryckningsdagen var inne. De beväringsskyldiga
studenterna, iklädda antingen egna uniformsfrackar eller kronans
persedlar, stodo högtidligt uppstälda för att lyssna till
löjtnanten, som med kraftig stämma uppläser valda stycken ur
»krigsartiklirne», särskildt betonande de större och mindre
straffbestämmelserna allt ifrån enkel arrest till arkebusering.
Men löjtnanten hade knappt hunnit sluta denna respektinjagande
del af akten, förr än en man utträder ur ledet, marscherar fram
till löjtnanten, der han gör honnör och ställningssteg. Det var
göteborgaren F. ’

»Hvad vill ni?» spörjer löjtnanten något förbluffad.

»Gud bevare löjtnanten,» svarar F., allt jemt iakttagande
alla militäriska former, »jag skulle vördsamligen anhålla att bli
arkebuserad.»

»Hvad är det herrn pratar?» utbrister löjtnanten i bister ton.

»Gud bevare löjtnanten,» genmäler F. med sitt orubbliga
lugn, »jag har nu hört krigsartiklarne, och då jag omöjligen
kan inse, huru jag under dessa fjorton dagar skulle kunna
undgå att göra mig skyldig till en eller flere af de förbrytelser,
som bestraffas med arkebusering, så tycker jag det vore vigast
att så godt först som sist bli arkebuserad.»

Löjtnanten började kallsvettas vid de skrattsalfvor, som
nu dånade utefter hela ledet; men då han var en förståndig
man och kände sitt folk, redde han sig ur klämman med ett
småleende och en vink till rekryten att återtaga sin plats
i ledet.

Studentbeväringen lystrade icke blott till krigsartiklarne^
utan hade äfven sina egna ordningsstadgar samt valde sjelf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free