- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
47

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA MÖNSTERBILDER.

47

liten promenad af en eller två mils längd, hvarvid han alltid
tog genaste vägen öfver leråkrarne utåt landsbygden, för att
slippa att gå förbi rådhuset. Ett år efter sin återkomst hade
äfven han tagit hofrättsexamen. Blott några år derefter afled
han dock. Den hederlige, af alla sina närmare bekanta
afhållne vikingen var utan tvifvel allt för stark för denna verlden.

En annan skiftning af den glada rumlaretypen
representerades af den bekante ordlekaren Kalle S. — vi vilja kalla
honom Kalle Spets — i Upsala.

Denne q vi eke ordlekare och upptågsmakare blef på sin
tid så beryktad icke blott i Upsala utan äfven i sin
födelsestad Stockholm, der han under flere år fortsatte sitt studentlif,
att han nästan blef ett slags folkhjelte, med hvars
personlighet folksägnen, sin vana trogen, förbundit icke blott
sannfärdiga historier utan också en mängd drag, som ursprungligen
flutit ur helt andra källor.

Till Spetsens egenheter hörde äfven den att vara lika
kitslig och närgången under det s. k. härjningsstadiet, som
han under andra förhållanden var godmodig och älskvärd.
En annan egenhet bestod deri, att han under det förstnämnda
stadiet stundom endast talade i ordlekar, och kunde han icke
rimligtvis frambringa en sådan, så teg han. Så t. ex. inträdde
han tidigt en morgon i en fältskärsstuga, emedan han sin vana
trogen varit ute och »tiggt sig till ett godt kok stryk».

»Får jag be om namnet?» sporde S. något sväfvande
på målet.

»Herbert,» genmälte fältskärn.

»Bror-bert, om jag får be,» replikerade S., i det han satte
sig ned i den stora länstolen.

»Oh,» utropade den tyskfödde fältskärn, »so micke hol
herrn har i hufvet!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free