Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 6
GLADA RUMLA RE.
dock är han värd att både se och höra. Betrakta honom
blott, hur de rörliga anletsdragen liksom bölja i solljus, medan
de lifliga ögonen skjuta stjernskott midt igenom både
glasögonen och rökmolnen från den illa medfarne cigarren! Och
när hvarken ordet, blicken eller de kraftiga åtbörderna vilja
räcka till, så måste blyertspennan fram och göra tjenst på
baksidan af en matsedel eller någon annan till hands varande
papperslapp. Hvad är dikt och hvad är sanning i hans
målningar? Fråga honom i morgon.
Måtte mästaren förlåta oss, att vi denna gång endast förmå
framställa några skuggbilder af hans lifsbilder. Så här ungefär
lydde berättelsen:
»Det var vid midsommartiden för några och tjugu år sedan.
Efter 4—5 års mycket angenäm vistelse vid (jag säger icke
uti) lärosalarne uppe vid »Fyris stränder» hade man något
hvar erhållit från vederbörande ett ultimatum af den
sedvanliga lydelsen: antingen examen till hösten eller också farväl
för alltid åt »alma mäter». Hvad var nu att göra? Alla
tyckte: »leke skola så vi skiljas», och efter en lika sakrik som
uttömmande öfverläggning på »Flustret» beslöts:
1:0 att man borde hedra fader och moder, samt
2:0 att man till vedergällning härför borde ega rättighet
att företaga en liten lusttur på Mälaren, innan man på allvar
kröp in i läskurran, för att undergå det andliga vatten- och
brödstraffet.
Sagdt och gjort. Sällskapet utgjordes af »skepparen junior»,
en stor bredaxlad bohusläning, en förträfflig bas, hvars
förnämsta passion var att sitta, hvarför han också sedermera
vann en lysande befordran på ett landskansli, förmodligen
emedan, när han en gång var kommen i skrifstolen, så iddes
han aldrig gå derifrån, vidare vår elegante vän v. S.,
»tanternas förtjusning och pigornas ögonlust», som han spefullt
och afundsjukt benämdes af vår vän Kalle F., som här sitter,
och som då, lika litet som nu, var hvad man kallar »skön»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
