Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 CYNISKA ÖFVERLIGGARE.
händerna voro delvis nedstuckna i de uppfläkta fickorna af ett
par likaledes f. d. svarta benkläder, som här och der vexelvis
röjde något rödaktigt, som utan tvifvel var hans ben, och
något svartaktigt, som förmodligen skulle föreställa hans linne.
Och så detta ansigte, magert, spetsigt och i yttersta grad
rörligt 1 Vanligen höll han hufvudet lutadt framåt nedåt, medan
munnen och närliggande muskler nästan krampaktigt vredo
sig och den frusna handen samtidigt drogs ur fickan med en
åtbörd, som om han varit inbegripen i en häftig ordstrid.
Märkte han åter, att han var utsatt för närgångna blickar, så
spände han med en snabb och kantig rörelse blicken mot
spejaren och sökte afvärja hans näsvishet med ett
ansigts-uttryck, hvari arghet, sjelfkänsla och blygsel stredo om
herraväldet, men som derjemte på ett slående sätt erinrade om
minspelet hos en stackars utsvulten råtta, som plötsligen blir
störd under gnagningen af en ljusstump.
Hvem var nu denne man? Han var »Philosophiae doctor
och artium liberalium magister» — o, hur skönt du klingar, du
gamla latinska humbug! — han var i sina bästa mannaår, i
besittning af en omättlig kunskapshunger, ansågs ega en stor
beläsenhet inom flere områden och var nu sysselsatt med att
bereda sig, påstod man, för teologie kandidatexamen.
Han hade dock icke alltid tett sig i denna skepnad. Jag
hade nemligen sett honom under andra förhållanden blott några
år före denna tid. Han hade då helt oväntadt fått ett litet arf
å några tusen kronor, och jag påminner mig ganska tydligt
hans nästan sprättaktiga yttre — promenadfracken, de ljusa
benkläderna och sommarhatten ända till kråsnålen och
sprätt-käppen — hans lifliga, ingalunda obehagliga ansigtsdrag och
de spänstiga språng, hvarmed han flög uppför trappan till det
af honom så lidelsefullt älskade tidningsrummet å Akademiska
Föreningen. Han lefde då ett gladt, ehuru ingalunda
utsväfvande kamratlif, gjorde små utfärder till Köpenhamn och —
skref glödande kärleksutgjutelser till en af stadens stoltaste
ungmor. Och nu! Rikedomskällan hade för länge sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
