- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
85

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KANDIDAT FRI DO LIN.

85

de smala trapporna i »Locus» vida fortare, än han klifvit upp
för de samma.

Med stor godmodighet glömde Fridolin alla dylika puts
utom ett enda, då nemligen en okynnig och något rå kamrat
hade stängt honom inne på ett studentrum till sammans med
en mindre välkänd qvinsperson. Detta kunde han aldrig
förlåta. Aldrig hade någon sett kandidat Fridolin öfverlastad,
-och hans åsigter om qvinnan voro orubbliga. »Mannens mod
är qvinnan kärt,» brukade Fridolin säga, »men hon skall
respekteras, så länge hon respekterar sig sjelf, och när hon
upphör att göra detta, så upphör hon också att vara qvinna».

*



Se här en liten episod från Fridolins sista studentår.

Han kom en afton ännu mera dyster i hågen än vanligt
upp till Thor Anders. Ingen bekant anträffades, men borta i
ett hörn satt vid en enslig toddi en ung man, hvars
svårmodiga uppsyn på ett märkvärdigt sätt afstack mot det af
naturen fylliga och lefnadsfriska anletet. Fridolin kände sig
vid denna syn helt underlig till mods. Han började slå sina
lofvar kring den obekante, och inom några ögonblick sutto
den bleke och den rosenkindade misantropen vid samma bordr
lifligt samspråkande. Samtalet blef så småningom allt lifligare,
allt innerligare, allt varmare och toddarne likaså, och när
väktaren i det närbelägna tornet förkunnat midnattstimmen medelst
de välkända 12 tutningarne genom hvardera af tornets fyra
gluggar, så hade två af verlden hittills oförstådda själar funnit
hvarandra och slutit fostbfödraskap i lif och död. X. — så
vilja vi kalla den rödblommige — föreslog att en tredje man,
hans intill denna märkliga afton ende vän på jorden, skulle
upptagas i broderskapet, hvaremot Fridolin hade intet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free