Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRUMP-FRISENBERG. 115
»Han laborerar hemma,» heter det.
»Om sommaren sköna, när marken hon gläds», och då
lektionerna ej voro så talrika, plägade Frisenberg egna en
eller annan stund åt hvila och njutning. Detta tillgick sålunda,
att han steg upp ur sängen, läste sin dörr, tog på sig
nattrocken — tofflor hade han icke — tände sin pipa och tog
fram alla sina tolf strumpor, dem han stälde på bordet i sluten
kolonn. Och der satt han nu och ville icke byta bort sin
verld mot ett kejsardöme.
Och när han efter en sådan andaktsstund åter trädde ut
på gatan, lyste solen klarare än någonsin, hatten satt nästan
på det ena örat, skägget strålade i guldglans, och friskavajen
tycktes vara besatt med guldgaloner.
En egendomlig tillfällighet bidrog väsentligen att göra ett
slut på Frisenbergs öfverliggarelif. Han var nemligen en ifrig
brädspelare, och alla älskare af detta beskedliga spel blifva
märkvärdigt nog mycket hetlefrade, så snart de en stund
dunkat med brickorna, äfven om de under alla lifvets öfriga
förhållanden äro de frommaste varelser under solen. C. F.
Dahlgren har på något ställe skildrat en gammal hederlig
prost, som hade en adjunkt vid namn Fahlenderlein — af
bönderna för vighetens skull kallad Fallallelej — samt en
gammal tjock, lat mops. När nu prosten och adjunkten
spelade bräde — hvilket alla prostar och alla adjunkter göra
— låg mopsen under brädspelsbordet och sof, men så snart
prosten höll på att blifva »Jan», började moppe morra och
detta desto ilsknare, ju mera kritisk ställningen blef för prosten.
Han hörde nemligen på »smällarne», hvad som försiggick i
husbondens själ. I en af de sydsvenska städerna fans för
några år sedan en läkare — kanske han lefver ännu — lika
skicklig i sin konst som ovanligt fin och älskvärd i sitt yttre
väsen. Nästan hvarje afton plägade doktorn spela bräde med
en gammal kamrer, som på ett visst klockslag instälde sig hos
honom. Vann nu kamrern ett parti, så aflopp det hela utan
vidare följder, men var han nog lycklig att vinna två partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
