Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO KOLLEGIIGIFVARE, STUDENTFABRIKANTER OCH SAMLARE.
Angelin tycktes alltid hafva mycket godt om mynt, ehuru
största delen af hans inkomster härstammade från försäljningen
af stensamlingar åt utländska vetenskapsmän. Så t. ex.
berättades, att han för en dylik samling skulle af en rik engelsk
privatsamlare hafva erhållit ända till 1,000 pund sterling. Men
för penningar liksom för så mycket annat af denna verldens
goda tycktes Angelin hysa det mest afgjorda förakt. Helst
umgicks han bland något mera försigkomna yngre studenter,
och som han var mycket vänsäll, var han nästan alltid den
bjudande.
Omgifven af en dylik krets glada ungdomar, som han
efter intagen middag samlat omkring sig vid kaffebordet,
kunde det hända, att han plötsligt ur ena fickan af sina
benkläder drog upp en hel bundt af skrynkliga sedlar. »Får väl
bjuda på punsch i dag», hette det. »Hittade i morse der uppe
bland stenarne en hel hop pengar. Kypare, ta hit! Måtte
väl vara mina, kan jag tro. Ingen menniska ...» (Slår i glasen)
»Fy tusan, sådan smörja! Tror herrarne, att någon menniska,
Bjuda aktade akademiska lärare på sådant här. . .» (Han hade
nyss blifvit konstituerad som docent.) »Ingen menniska i
verlden . . . Kalle Björck (punschfabrikanten) håller på att bli
moraliskt förderfvad . . . Lägger sina pengar bland mina stenar!
Besynnerliga menniskor! Ä väl inte galna heller! . . . Stjäla kunna
de . . . Inte lägga pengar bland andras stenar ... T. ex. denne
här» (nu nämde han ett vidtfrejdadt naturforskarenamn). »Aldrig
värdt att släppa honom in i ett rum, der det fins några saker
af värde . . . stoppar dem i fickorna. Han är en tjuf, mina
herrar, intet annat än en stortjuf... Lasse-Maja och Lilja bara
fuskare mot den karlen . . . fuskare, mina herrar. . . Tro
herrarne verkligen, att menniskorna äro galna ?» Sedan nu herrarne
med en mun intygat, att de icke hyste någon sådan åsigt,
förklarade den vänlige värden under en mängd atbrott och
mellanmeningar, att han nu tilltrodde sig att för de der
penningarne taga in ytterligare en butelj af den der moraliskt
förderfvade Björckens tillverkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
