- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
167

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För att få den rätta synen på hvem och hvad Marcus
Larson egentligen var, måste men se honom arbeta. Ett
sådant tillfälle yppade sig snart. Några dagar efter sin ankomst
inbjöds han till en festtillställning, bevistad af flere hundra
studenter. I varma och vältaliga ordalag föreslogs
hedersgästens skål af den vid dylika tillfällen så ofta anlitade och
alltid stämningsfulle professor B., och talet åtföljdes af sång
och hurrarop i oändlighet. Larson vardt hänförd. I sitt
svar förklarade han, huru han under dessa få dagar lärt sig
älska och högakta Lunds studenter, och till bevis tör dessa
sina känslor erbjöd han sig att till Akademiska Föreningen
skänka hvilken af de der uppe i stora salen utstälda taflorna,
man sjelf behagade välja. »Detta är ta mig f-n inte något
löst prat! Välj bara!» Med dessa ord, som naturligtvis
besvarades med dånande hurrarop, slöt han sitt lika korta
som kraftiga vältalighetsprof. Under de väldiga tonerna af
»Dåne liksom åskan, bröder» bars nu festens hjelte kring i
salen, och så nya skålar och svar, sång och hurrande till
långt fram emot morgonen.

Andra dagens förmiddag samlades emellertid åtskilliga
af Föreningens och kårens »målsmän» till enskild öfverläggning
angående den föregående aftonens stora händelse, och
man enades snart om åsigten, att grannlagenheten förbjöd
utkräfvandet af ett löfte, afgifvet under för handen varande
omständigheter. Konstnären hade sjelf förklarat, att i samlingen
funnos dukar, som betingade ett pris af 20,000 kr., samt att
ingen af dessa taflor kunde säljas under 5,000 kr. Han vore
ju nu dessutom stadd på en s. k. utställningsfärd i de skandinaviska
länderna, hvarför hans samling ej heller borde utsättas
för minskning.

Denna åsigt meddelades Larson, som var något »dufven»
efter den stormiga natten och må hända i denna sinnesstämning
tyckte, att han lofvat mer än han med tillfredsställelse
kunde hålla. Icke utan belåtenhet utropade han derför med
vanlig storordighet: »Ja så, I viljen inte välja! Då skall jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free