- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
173

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Akademiska Föreningens konstsamling hade erhållit kanske
icke sitt största, men utan tvifvel sitt märkvärdigaste konstverk.

Konstnären var visserligen något matt efter dagens mödor,
men natten vardt detta oaktadt mycket glad.

Hade Marcus Larson i tid fått syn på den enkla sanningen,
att den som i förmätet öfvermod tror sig hafva uppnått
idealet, ej blir annat än en högfärdsöfverliggare på konstens
liksom på vetandets fält, och att endast den varder stor, som
förmår att med ödmjukt sinne rastlöst arbeta sig fram mot
det i fjerran strålande ljuset, så hade han må hända blifvit
hvad han trodde sig vara — en af sin tids förnämste konstnärer.

*



5. En ful fisk.

Zackleben hette han och var en bland de oregerligaste
och minst tilldragande högfärdsöfverliggare, vi någonsin
påträffat. Kalmarbo, född 1812, student i Lund sedan 30-talet,
»stor latinare», som det hette, och den studerande ungdomens
handledare i latinsk stilskrifning, hade Zackleben redan i början
af 50-talet uppnått den ståndpunkt, att han, som ej sedan
många år varit inskrifven i någon nation, njöt laga försvar
genom att, tvärt emot tjenstehjonsstadgans oförtydbara förbud,
låta skrifva sig som »dräng» hos en af stadens handlande. I
denna lifsställning meddelade han handledning åt en hvar, som
deraf var i behof, och dessa behöfvande voro många. Det
latinska stilprofvet utgjorde nemligen då i vida högre grad
än nu det oundgängliga vilkoret icke blott för den filosofiska
kandidatexamen o. s. v., utan för hvarje förberedande examen.
Ju mer och ju längre man betraktar dylika bestämmelser, desto
djupare förefaller den afgrund af gammalakademisk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/overligg/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free