- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
190

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

SMÅBES TYR SOF VERLIG GARE.

dagsarbetet, under tidningsläsandet uttömt sig i en massa
små-explosioner. Vid hvarje intressant notis har det sagt putti
putt! i den otäta ångpannan. Nu är pannan tom, hjernan
dimmig, kroppen trött, och för att få ett slut på det
tryckande tillståndet, lägger man sig på soffan och läser —
»estetik». Resultatet blir detsamma som i förra fallet.

Ja, men skall då icke en yngling, en fri svensk student
ha rättighet att följa med sin tid, att läsa tidningar? Jo, det
både skall och bör han, men han skall följa med sin tid om
aftnarne, efter dagsarbetets slut, icke om morgnarne.

Man varnar ungdomen för öfverdrifven romanläsning, och
ali öfverdrift skadar, men ingenting kan å andra sidan vara
mera uppfriskande för själ och sinne än njutningen, icke
slukandet, af en god roman efter ett ansträngande förstånds- eller
minnesarbete. Öfverdrift i romanläsning förekommer, enligt
vår erfarenhet, endast sällan hos den till en mognare ålder
hunne ynglingen eller mannen. Han vämjes snart vid den lösa
maten. Öfverdrift i tidningsläsning är deremot både vida
allmännare och vida farligare. Mången söker inbilla sig, att
han gör något, blott derför att han läser. Här är
naturligtvis icke fråga om tidningsmannens tunga, tröttande
nerv-förstörande arbete, då han inom en viss knappt tillmätt tid
skall ur ett hundratal små och stora tidningar utplocka de
ofta sparsamma intressanta nyheterna. Tidningsrumlaren börjar
som tidningsslukare och utvecklar sig så småningom till
tid-ningssugare. Han suger tidning efter tidning, spalt efter spalt,
löst och fast, som boaormen sitt halfslukade byte, och blir
med hvarje stund allt tjockare, allt dummare och dåsigare,
allt mera obeqväm för hvarje ansträngande eller
sammanhängande arbete.

Nära beslägtad med tidningssugaren är kalenderrumlaren
eller kalenderbitaren, ty, strängt taget, är han ett slags andlig
krubbitare, som på grund af någon inneboende sjuklig drift
förstör sin andliga tuggmaskin på samma gång som spiltan.
Vi tala naturligtvis här icke om det aktningsvärda kalender-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free