- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
203

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PLANLÖSA LÄSARE, KONST- OCH OFFENTLIGHET SOF V ER LIG G ARE. 203

s. k. tattarne, behagar växa och frodas under fullkomligt
laglösa förhållanden eller utan att det ringaste bry sig om hvarken
Hartmans eller Areschougs flora, huru förträfflig än den senare
må vara. Vi ha känt en gammal zoologisk öfverliggare, som
slagit sig på »fåglarne», och som i ali sin tid knappt gjorde
annat än gick på museet och härmade fåglar, ända till dess
han sjelf blef hvit i hufvudet som en dufva. Larsson »umgicks
med naturen». Vi ha känt tvenne gamla entomologer, som
voro de bästa vänner i verlden, men dock kunde det hända
sig, att A. under deras gemensamma exkursioner ej ville säga
ett enda vänligt ord till B. på hela dagen — för resten den
skönaste sommardag i verlden — blott derför att B. varit nog
lycklig att påträffa ett praktexemplar af Calosoma, då deremot
A. ej varit i stånd att hitta något annat än två medelmåttiga
individer af det förargliga slägtet Donacia.

»Lafontaine var i sällskap med djuren bättre än en
menniska, men i sällskap med menniskor sämre än ett djur.» En
äkta förderfvad entomolog är sämre än ett djur, antingen han
befinner sig i sällskap med menniskor eller kreatur.

Och så denna infernaliska förtjusning, med hvilken han
sitter och betraktar de små glänsande, oskyldiga kräken, som
flaxa och spritta på nålspetsarne i den der lådan, der han
be-graft sin själ! Men vänta du, Caligula! En dag kommer, då
kreaturens suckan skall hafva en ända, och det blir din tur
att flaxa på nålspetsen, der din ande skall omsvärmas,
om-surras af alla dessa småkräkssjälar, söm du i lifstiden tillfogat
så många nålstyng! De skola förfölja dig, pina och plåga
dig utan rast och ro och på ett språk vida begripligare än det,
som både du och de i edra köttsdagar begagnat, fråga dig:
»Hvarför satte du oss på nålspetsen utan att dessförinnan
begagna hvarken kloroform eller annat kristligt bedöfningsmedel,
hvarför?» Och det skall till intet båta dig, att du söker likt
en fördömd advokat reda dig ur klämman med blotta fraser,
sägande: »Ja, men I både åten och drucken och gjorden
åtskilligt annat också på nålspetsen,» ty de skola genmäla:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free