- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
229

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PUTS ARE, PIGTJUSARE, HELSOPEDANTER OCH OM SÄTT ARE. 229

försök att värna kandidatens dygd mot alla främmande angrepp.
För detta ändamål tillgrep dock Maja hvarken dolk eller
svafvelsyra, utan nöjde sig med diskbaljan, med hvars innehåll,
ackompagneradt af de mustigaste uttryck af sedlig förtrytelse,
hon undfägnade hvarje »otäcka», som understöd sig att närma
sig hans bostad. Välan, när nu den lilla skulle skynda ut
genom porten, blef hennes nya kappa nästan halfdränkt af en
störtflod ofvanifrån. Det var kökspigan i andra våningen, som
stått på utkik. Till sin förfäran upptäcker Adonis derjemte,
att »innepigan» midt emot skymtade i ett halföppnadt fönster
och likaledes beväpnad med ett stort vattenämbar. Nu
återstod ju ingen annan räddning än att söka lä undan stormen
i kandidatens rum, och den lilla, halft medvetslös af skrämsel,
förklarade sig slutligen villig att tillgripa denna farliga utväg.
Men här, i trappan, stod Maja med diskbaljan och med
gnistrande ögon färdig att lära en och hvar >sin bästa exercis».
Nu återstod ej någon annan utväg än att genom en
afvak-tande ställning i portgången söka uttrötta fienden, Men timme
efter timme förgick, höstaftonen var kall, portgången blåsig
och utsatt för motdrag, och ändan af historien blef den, att
lilla Mina till slut fick sin nya kappa förderfvad och
kandidaten ådrog sig en lungkatarr, hvars kroniska följder ännu
spåras i den torrhosta, af hvilken hans berättelse allt för ofta
afbrytes.

Men äfven på andra mer eller mindre snöpliga sätt slocknar
ej sällan »tjusärens» raketbana. Huru t. ex. förklara det
välkända, men för mången så »besynnerliga» faktum, att en vacker
karl, i synnerhet om han ej är lika lyckligt utrustad ur
intelligensens synpunkt, så ofta ingår äktenskap med ett fult och
obehagligt fruntimmer? Huru ofta kalla vi icke en företeelse
besynnerlig blott derför, att vi ej känna lagarne för den
samma! I detta fall är dock gåtan ej så särdeles svårlöst.
Ju skönare en dum eller halfdum karl är, desto egenkärare
är han också i regeln. Men ju egenkärare en menniska är,
desto svårare är det för henne att blifva kär i någon annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free