- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
242

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

8MÅ BESTYR8ÖFVERLIGGARE.

någon belöning. Det är helt enkelt hans ovilkorliga
skyldighet att älska oss, att gå i döden för oss eller åtminstone våga
sitt lif för vår skull, och allt hvad vi kunna göra honom till
lön härför är att när han blir gammal, orkeslös och obehaglig,
säga till nattmannen att taga lifvet af honom så smärtfritt
som möjligt. Men hunden har dock ingen anledning att
beklaga sig — och gör det heller icke — ty* uppriktigt taladt,
behandla vi ej sällan de bästa af våra tvåbenta vänner och
välgörare ungefär på samma sätt, blott med den skilnad, att
vi ej göra några särskilda anstalter för deras aflifvande, utan
låta detta blifva en privataffär mellan dem och deras
husläkare. Men huru angenämt och huru oändligt beqvämt sedan
är det icke att dagligen och stundligen njuta af det behag,
som utströmmar från sådana dygder hos en vän och tjenare
i vår omedelbara närhet, utan att vi sjelfva behöfva
underkasta oss allt det obehag och allt det bråk, som åtföljer
för-värfvandet och utöfningen af sådana dygder för egen del! Och
så öfvergår så småningom behaget till kärlek d. v. s. en
oumbärlig vana, och kärleken stegras till lidelse, och då ali lidelse
beröfvar oss vår frihet, så äro vi, innan vi veta ordet af, slafvar
under våra egna hundar. Men det är också rätt åt oss. Med
ali vår humanitet och alla våra djurskyddsföreningar ha vi
dock icke hunnit längre i pligtläran angående djuren, än att
vi icke skola misshandla dem; vi anse oss på sin höjd hafva
s. k. fysiska, men icke några moraliska pligter mot djuren.
De äro blott till för vår skull, vår sjelfviskhets och fåfängas
skull, och om vi blott riktigt ordentligt föda och göda deras
kropp eller öfverhopa dem med denna verldens goda, så ha
vi derigenom icke blott uppfylt ali rättfärdighet, utan också
förvärfvat oss rättigheten att i grund och botten förderfva
deras själ. Men vi säga än en gång, att dessa djur hafva
ingen rättmätig anledning att beklaga sig, ty ungefär på
samma sätt uppfostra vi icke sällan våra egna barn.

Om emellertid en naturforskare skulle falla på den tanken
— ty hvad kunna icke detta slags menniskor hitta på ? — att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free