Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
SMÅBES TYRSÖFVERLIGG ÅRE.
för några tiotal af år sedan hafva uti den ofvan nämda apburen
i Paris funnits en stor chimpanzé, som på grund af sitt värdiga
uppträdande åtnjöt en lika allmän som välförtjent aktning,
åtminstone från de utom buren ståendes sida. »Oncle», som han
vanligen benämdes, plägade hvar morgon taga sig en promenad
»före frukosten», vid hvilka tillfällen han var utrustad med en
stor, tjock promenadkäpp, så att han äfven i detta hänseende
egde en förunderlig likhet med en gammal »bourgeois» eller
»pensionnaire» från »Quartier latin». Under dessa sina
promenader fick han dock aldrig vara i fred för de små
markattslyng-larne, hvilka i likhet med andra gatpojkar ansågo en sådan der
gammal »oncle» som ett förträffligt föremål för hvarjehanda
mer eller mindre otillständiga upptåg. Vanligen brydde sig
dock Oncle ej om dessa tjufpojkstreck, utan »gick lugn sin
jemna stråt». Men så en vacker dag företog sig en mer än
lofligt okynnig markatta att bita Oncle i foten, så att blodet
började rinna. Nu var det slut med den gamles tålamod.
Förbrytaren hade visserligen med ett ljud midt emellan
hånskratt och förskräckelse tagit sin tillflykt till den öfversta delen
af burens gallerverk, men med några väldiga språng, som ingen
»bourgeois» i hela Quartier latin skulle kunnat göra efter, hade
Oncle gripit gynnaren och nu — farväl med markattan i Oncle
för det lilla ömkligt skrikande djurets hals mellan sina stora,
vildt grinande käftar. Men nej, Oncle hejdar sig, griper
gynnaren i nacken och firar sig ned till burens botten, der han
helt lugnt lägger lilla »Cocco» öfver knät och honom till
straff och androm till varnagel tilldelar honom en grundlig
af basning med käppen! Sedan fick Oncle under en lång tid
i ostörd ro företaga sina morgonpromenader. Okynniga pojkar
skola ha smörj emellanåt, dock icke allt för ofta, tänkte Oncle
Ett vildt djur, ursinnigt af vrede och smärta och blödande
ur ett sår, tillfogadt af en illvillig fiende, och som detta oaktadt
förmår icke blott att beherska sina affekter, utan också att
afpassa straffet ej blott efter brottet, utan äfven efter
brottslingens fysiska beskaffenhet och förmåga af tillräknelighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
