- Project Runeberg -  Våra öfverliggare samt Ett universitet i Sveriges hufvudstad /
268

(1886) [MARC] Author: Oscar Svahn With: Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men redan samma dag, som Rasmus kommit i besittning
af sin nya skatt, hände honom två äfventyr. Bob hade förut
tillhört en annan hundapa och under denne herres ledning
fått den vanan att intaga sina mål sittande på en stol vid
samma bord som hans herre. När nu Rasmus i sällskap med
sin dogg kom in i värdshussalen för att äta middag, satt en
gammal hederlig landtpatron ensam vid ett litet bord och i
färd med att uppfriska sin lekamen efter dagens mödor. Så
snart Bob fick syn på den lediga platsen, klef han upp på
stolen midt framför den gamle herrn och tog på sig sin allra
älskvärdaste min, hvilket gick till sålunda, att han lyfte nosen
något i vädret, så att de förfärliga betarne blefvo riktigt
synliga, hvarjemte han så vänligt, som det stod i hans förmåga,
blängde med sina fårögon, hvarvid hvitögat på ett
skräckinjagande sätt afstack mot den svarta »plåsterlappen». Patronen
märkte ej till en början bordskamraten, men då Bob för att
göra sig bemärkt uppgaf ett litet vänligt gläfsande, lyfte den
gamle sina ögon från tallriken och uppgaf vid den syn, som
nu mötte honom, ett sådant förskräckligt vrålande, att icke
blott värden och alla uppassarne, utan äfven pigorna från
köket rusade in i matsalen för att se efter, hvad som var å
färde. Den gamle patronen hade fått blodet åt hufvudet och
hemtade sig först någorlunda, sedan både Bob och Rasmus
blifvit utkörda och han sjelf tagit en stor »ters» äkta
»renadt», och då harmonien ändå icke blifvit riktigt återstäld,
låtit tersen åtföljas af en stor »qvart» af källarmästarens bästa
genever.

Ingalunda i bästa lynne begåfvo sig Rasmus och Bob till
ett annat ställe för att intaga sitt kaffe. Vid inträdet i
denna källarsal ljusnade dock Rasmus betydligt vid åsynen af
en ståtlig ung landtjunkare, klädd i jagtrock och stora
kragstöflar samt likaledes utrustad med en hund af, om möjligt,
ännu förfärligare utseende än Bobs. Hunden hade han bundit
vid öfre delen af den stol, på hvilken han satt och drack sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:27:19 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/overligg/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free