Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLAN PÅ 1840-T ALE T. 67
fullkomligt likgiltiga samt att slutligen alla de där folken, med
hvilka de återtågande kommo i beröring, voro i kulturhistoriskt
hänseende fullständigt intresselösa, kanske med undantag af
det, som hade för sed att offentligen uträtta alla de
angelägenheter, som andra folk plägade räkna till privatlifvets område.
Den grekiska formläran blef emellertid så grundligt inskrufvad
i våra hjärnor, att den hos en och annan torde sitta kvar där
ännu i dag.
Men hvad brydde man sig om dylika småsaker? I skolan
funnos ju så många andra glädjekällor, och ingen förnuftig
människa kunde väl då begära, att äfven undervisningen skulle
vara nöjsam eller intressant.
Men om äfven gamle Petters lärotimmar ingalunda alltid
voro förströelsestunder, så fordrar dock sanningen det
medgifvandet, att när tolfslaget ljöd onsdagsmiddag, så drogo vi
en suck af lättnad, ty konrektorns allvarliga personlighet
verkade, i trots af hans i sitt slag utmärkta undervisning, som
ett, om också hälsosamt tryck icke blott under
undervisningstimmarna utan också med hänsyn till hemarbetet, ty ingen,
som ägde någon grad af själfaktning, ville gärna utsätta sig
för en tillrättavisning från denne man. Så kom
torsdagsmorgonen, och just som klockan slog i kyrktornet, syntes
Petter, lika punktlig som något tornur och vederbörligen
signalerad af utkiken. Qvartanrummet var, såsom ofvan är
nämndt, äfven strykrum, och torsdags morgon hölls räfst med
de under de föregående dagarna begångna förbrytelserna.
Sedan rektor med en nästan omärklig nick hälsat »god morgon»
och antydt de stående att sätta sig, föll hans stränga blick på
den svarta taflan, där man vanligen läste de ödesdigra orden:
»Strepentes», »strepentes in canendo» (okynniga, okynniga
under sångtimmen) o. s. v. och därefter brottslingarnas namn.
»Custos, gå efter deml» ljöd den korta befallningen,
hvilken med stor raskhet åtlyddes, och inom några minuter
inpuffades af den stränge custos en större eller mindre skara
af små olycksfåglar, några med förskräckelsen målad i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
