Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SJUSTJÄRNAN" OCH VIKTOR RYDBERG.
129
som blekingen, så beslöts på den senares initiativ, att man skulle
bilda ett litterärt sällskap, hvari Axel K. skulle väljas till
ordförande och tillika erhålla uppdraget att afgifva motiverade
utlåtanden öfver de täflingsskrift^ på vers och prosa, som
inlämnades af sällskapets öfriga medlemmar. Så skedde äfven,
och detta upptåg blef uppslaget till sällskapet »Sjustjärnan».
Viktor Rydberg var då, liksom under hela sitt följande lif,
blid, vänsäll och god. Ehuru han till största delen själf fick
arbeta sig till hvad han behöfde för tillfredsställandet af sina enkla
behof, så var det dock alltid han, som lånade ut, då han var
vid kassa, ehuru han själf, såvidt jag kan erinra mig, aldrig
lånade af någon annan. Sina inkomster erhöll han genom
undervisning i latinsk stilskrifning, ty han var en så styf latinare,
hette det man och man emellan, att då han i studentexamen
tillfrågades angående den latinska kurs, för hvilken han ville
anmäla sig, så svarade han helt enkelt: »Den latinska
litteraturen». Otroligt är detta icke, ehuru jag aldrig kom i tillfälle
att fråga Rydberg själf angående uppgiftens sannfärdighet.
Kanske hade ofvannämnda svar medverkat till att hans
studentbetyg ej angaf mer än ett »Med beröm godkänd» i latinet. I
trots af sin framstående begåfning och sina vidsträckta
latinstudier var Rydberg en tämligen obemärkt student och tycktes
icke ens hafva blifvit »upptäckt» af sina nationskamrater, de
bygdekära och bygdestolta småländingarna, som eljest voro så
nitiska i att framhålla sina lofvande förmågor, särskildt i
ändamål att puffa fram dem till något af hedersrummen vid
promotionen^. Han umgicks icke ens, så vidt jag kan erinra mig,
på något förtroligare sätt med sina nationskamrater, utan hans
lilla umgängeskrets utgjordes till största delen af göteborgare.
Han gjorde sällan besök hos någon annan, men hans
anspråkslösa rum i studentkasernen var en mycket anlitad samlingsplats.
Emellanåt kunde man där påträffa honom, sysslande med sina
latinska stilar eller formande någon liten uppsats eller något
kväde, helst i den muntra stilen, men märkvärdigt nog tycktes
han aldrig studera. Kanske gjorde han det dock om nätterna,
9. — Våra öfversittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
