- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Andra delen : jämte förslag till en genomgripande läroverksreform /
167

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDER VISNINGEN I MODERSMÅLET.

167

härledas så följdriktigt, att undantagen komma att utgöra
ett försvinnande fåtal och stundom äro endast skenbara, såsom
t. ex. då attributbestämningen i sådana uttryck som »det
lilla barnet», »den gamla gumman» ej betonas, då ju detta
beror därpå, att bestämningen här förlorat sin själfständiga
betydelse och sammansmält med hufvudordet till ett enda
begrepp. Samma lagbundenhet är naturligtvis rådande i fråga
om motsatsbetoningen, då ju betoningstrycket här helt och
hållet lyder order från den logiska motsatslagen, den s. k.
principium contradictionis.

Att personer under likgiltigt, brådstörtadt eller vårdslöst
hvardagstal icke alltid iakttaga dessa s. k. medfödda
för-ståndsbetoningslagar, är obestridligt, ehuru detta faktum ej
duger som bevisningsgrund för den, som vill bestrida dessa
lagars tillvaro eller nödvändigheten att i den uppväxande
ungdomens själ åter upplifva dem eller bringa dem till klarare
medvetande, då ju deras riktiga tillämpning på ett så
oskattbart sätt bidrager att förverkliga några af det mänskliga talets
förnämsta ändamål, nämligen tydlighet och uttrycksfullhet.
Att mot bestämningslagens giltighet åberopa t. ex. den
omständigheten, att personer i sitt hvardagstal ej gifva
adjektiven i uttrycken: »det goda barnet», »den vackra hästen»
o. s. v. eller ordet »heder» i uttrycket »en man af heder» ett
i någon mån starkare betoningstryck än orden »barnet»,
»hästen» och »man», beror på samma villa som då vissa
språkmän uttala sin ringaktning öfver högspråkets »med» eller
»det», emedan hvardagstalets »me» och »de» äro lättare att
uttala. Men uttalslättheten får icke göras till någon
behärskande språklag, och hvad som brukas i hvardagstalet kan
icke blifva regelbindande för det vårdade föredraget, lika litet
som den nedfläckade arbetsrocken, huru nyttig eller nödvändig
den än kan vara för sin ägare, duger till festdräkt.

Användningen af bestämningsbetoningens teckensystem,
ett vågrätt streck öfver hjälporden, som skola öfverglidas,
samt kors (-)-) eller siffror för att antyda den obetydliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free