Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 17. Tor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från marken. »Det gick som jag tänkte», sade
Utgårda-Loke; »katten är stor, men Tor liten mot en af oss.»
»Så liten J än kallen mig», svarade Tor, »så låt hvem
som helst komma och brottas med mig, ty nu är jag
vred.» Utgårda-Loke genmäler: »här är ingen man, som
ej skulle anse det för en skam att brottas med dig;
kalla derför hit gumman, min fostermor Elle» (fn. Elli).
Med brottningen gick det nu så, att ju fastare Tor tog
uti, desto fastare stod den gamla käringen; sedan
brukade hon knep och till sist sjönk Tor ned på ena knäet.
Då gick Utgårda-Loke fram och sade, att de nu skulle
upphöra och att det icke vore vardt för Tor att
uppfordra flere till brottning. Han visade Tor och hans
kamrater till säte, och de blefvo natten öfver samt
åtnjöto all gästfrihet.
Följande morgon, då Tor och hans reskamrater ville
gå sin väg, följde Utgårda-Loke dem ut ur borgen och
sporde vid skilsmessan, hvad Tor tyckte om sin färd.
Tor yttrade sitt missnöje deröfver, att han af deras
sammanträffande haft mycken vanära. Då sade Utgårda-Loke:
»Nu skall jag säga dig sanningen, då du kommit ut ur
borgen, dit du aldrig mer skall komma, om jag får råda,
och dit du aldrig skulle hafva kommit, om jag vetat,
huru stark du är och att du lätt kunnat bringa oss i
olycka. Jag har användt synvillor mot dig. Matpåsen
hade jag knutit till med segt jern, så att du ej kunde
upplösa honom. Det första af de tre hammarslagen hade
varit nog till min bane, om det träffat mig i hufvudet;
men der du såg vid min borg ett berg med tre
fyrkantiga dalar, den ena djupare än den andra, der voro
spåren af din hammare: jag sköt berget för slagen, utan
att du märkte det. På samma sätt var det med lekarne.
Loke var hungrig och åt dugtigt, men Loge var elden,
som förtärde både tråg och kött. Tjalfve sprang i kapp
med Huge, som var min tanke, och med hans snabbhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
