Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 22; Vaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det svärd han svingar, en herskare öfver ljuset, så vidt
det är nödvändigt för sädens grodd i jorden. Också blir
galten en solgalt med skinande borst. Frö dyrkades i
Sverige ännu allmännare än Odin och Tor. Honom
hembars offer af oxar och svin, i synnerhet om
julaftonen, då Frös galt inbars, på hvars hufvud kämpar och
konungar lade sin hand, då de nu gjorde löften om de
bedrifter, som de under det följande året ämnade utföra
(jfr Bragebägaren). Många äro de ställen, som blifvit
uppkallade efter honom och der således hans tempel
funnits; t. ex. Fröslunda, Frösvi och Frövi, Frösåker,
Frösö, Frösunda, Frötuna m. fl. Märk sagan om
Yngve Frö och Ynglingaätten!
Frö och Gerd. Frö hade en dag satt sig i
Lidskjalf och såg ut öfver alla verldar. Då fick han se
jätten Gymes dotter Gerd, hvars armar lyste så, att
himmel och jord gåfvo återsken deraf. Efter denna syn fick
han ingen ro i sitt sinne, förrän han vann Gerds kärlek.
Han skickade sin tjenare Skirne till henne att fria för
sig, sedan han förut skänkt honom sitt eget svärd. Gerd
vill ej lyssna till Skirnes böner; förgäfves bjuder han
henne gyllene äplen och ringen Dröpne (sid. 30 och 54).
»Aldrig skola», sade hon, »Frö och jag samman bygga
och bo.» Omsider förmår likväl Skirne Gerd att lofva
Frö sin kärlek, och nio nätter derefter skulle de mötas i
lunden Barre.
Gerd betecknar jorden med den nedlagda säden,
Skirne luften, som kommer med solsken. Vårluft och
solstrålar söka genomtränga den af vinterkylan stela
jordskorpan och frambringa sädesbrodden, men jorden är
motsträfvig som ungmön, hvars hjerta ännu ej blifvit
genomträngdt af aningen om ett högre lif. Imellertid blefvo
vårsolens strålar allt starkare och omsider öfverlemnar sig
Gerd åt Frö; de omfamnas, när knopparne brista i lunden
Barre (fn. Barri af bar, knopp, grodd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
