Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r>
har du ej sett de mulna, döda miner
och bleka ögon, där en glimt ej skiner
utaf den själens värme, som är lycka,
och hvilka alla utan skillnad trycka
en lika, samma, botlöst trötta leda,
en lönlig sorg och någon sårig sveda I
Ett tidens lynnesdrag och släktets lyte?
Då allraminst din varma önskan tryte!
Ett något fattas, något ädelt vin,
hvad fordomdags man kallat poesin
i lifvet, glädjen, solen, hvad du vill —
en lyckokälla, som står plötsligt stilla
och hörer upp att rinna. Blott en glans
i ögat var det; men hvarhelst den fanns,
föll öfver allting ett förklaradt sken,
tog lif materien och smälte sten,
och stoftets döda, tunga massa fick
gestalt och anda af en mänskoblick.
Nu denna är som släckt; och rundt
omkring
rår samma släckta, gråa ingenting.
Förr minsta bit af hvardag, slät och grå.
hvart lilla triviala stycke jord,
som sådan blick med värme föll uppå,
blef konstens färg och form och diktens ord;
och alla hade ett besjäladt nöje
af hvad som vissnar nu för starrblindt löje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
