Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
15
I början av 30-talet var jag, för att vara ung och oskuldsfull, ovanligt väl insatt i Ivar
Kreugers handel och vandel, i vad som raskt skulle komma att betecknas som Ivar
Kreugers kolsvarta mörka final.
Min far var Josef Anér, f Andersson i Misterhults socken norr om Döderhultsvik som
kom att få heta Oskarshamn. Från en klassisk fil mag, och ett tbc-år med grekiska
studenter i Luleå, kopplade JA om till allt mer avancerad affärsverksamhet. När
Kreuger dog var JA sedan tio år tillbaka chef för Guldsmeds AB i Stockholm, i en
osedvanligt dyster industrifastighet vid dåvarande Swedenborgsgatan på Söder, och på
något sätt som jag aldrig riktigt förstått inhalkad under Wallenbergs färla; påläggskalv.
Positionen passade JA perfekt: slicka uppåt och sparka neråt. Den 12 mars 1932
befann sig hela JAs familj på Dramaten för att se ”Kant”, ett Henrik VIII-drama. I första
mellanakten försvann far - vart gick far? Barn ska valla, som fårhundar; flocken måste
hållas samman - vart gick far?
Far - visade det sig - hade hört surret i foyem och lyckats slå sig fram till en av de
mycket fåtaliga allmänna telefonerna: var det sant? Jo. Ivar Kreuger har skjutit sig (det
var ju den enda versionen de första timmarna).
- Gunvor, stanna kvar med ungarna, jag måste åka hem (eller kanske åkte han till
kontoret; inte så långt mellan Swedenborgsgatan och 5-rummaren vid Götgatan).
Sen slapp Kerstin och jag borsta tänderna, bums i säng. Var far hemma då vi kom
hem? Jag tror det. Men tyst nu ungar. Och sov.
JA höll snabbt masken: det kunde man ju gett sig fan på (de höga herrarna hade ett eget
svärandets prerogativ, som du så rätt noterade!) att det var något konstigt med
Kreuger... Men jag tror aldrig jag hörde annat än berömmande ord så länge det gick att
sväva på molnen. Tidningarna dröjde ju också länge med att ana oråd. Är det Tuula som
säger att ryktena går? Knappast, i varje fall inte konkret, i Sverige.
1932 var det stora katt och råtta-året. Gammel-Marcus behövde iskalla
administratörer, utan tyngande pjunk, och framemot hösten gick förfrågan - eller
snarast ordern - till JA: du ska ta över Uplandsbanken som går åt helvete!
Julen 1932 samlade JA sin tama familj framför granen och dekreterade: vi ska till
Uppsala, Kerstin och Sven får byta skolor. För Marcus Wallenberg har sagt...
Sen dess satt JA fast i nätet men knappast i en tvångströja. Uplandsbanken (där han
införde nyheten enmanskontor, pengar att tjäna, bra Josef Anér!) och därifrån vidare,
1941, till Göteborg och Turitz/Epa (”Kerstin får hundra meter att gå till sin nya
högskola, och Sven är hemma från Skövde på permission på ett par timmar bara...”).
Uddevallavarvet - en lång arbetsdag, fick vi veta: ( ”Far läser in brev på Dictaphonen,
klampa inte, barn”).
JA delade, i det något mindre formatet, den gamle Marcus Wallenbergs synpunkter,
attityder och synkrasier, och kanske stod han där i raden av mörkklädda ja-sägare
framför din kamera: ”Ja visst, Wallenberg...” - kanske sa han just ”Wallenberg”, som
tilltal, som du så exakt noterar? För inte sa väl JA Marcus? Det hade nog varit alltför
stor ära.
Men herrars efternamn, utan titlar, hade högt egenvärde och hög status. Då Per Albin
skickade statstelegram döpte han sig kort och gott till Hansson, bland alla andra Hansson,
och då Marcus Wallenberg tilltalade den sorglige CG Ekman sa han säkert bara Ekman,
utan bitanke men med Ekman klart insorterad, bland visserligen högrankade men ändå
inte särskilt högt placerade ekmänner, av vilka ju bruks-varianten var betydligt ädlare än
denne frimickel med kontoret på fickan.
1/99:15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
