Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
9
Och min första fråga blir då: „varför sker ingen sakrevision av rimligheten
och lämpligheten av regeringens kostnader?
B När KU nu uppmärksammas på Wien-Biirgenstock-resan, anser KU då att denna medfört ett rimligt
i anspråktagande av skattemedel?
C Vore det inte i stället rimligt att en noggrann och kontinuerlig sakrevision av regeringens utgifter och
kostnader infördes?
Revision är, i sin enklaste form, siffergranskning. Men den viktiga delen är självfallet just sakrevisionen,
kvalitetsgranskningen. Jag hänvisar till ett uttalande av RRVs generaldirektör Inga-Britt Ahlenius, i hennes
brev 113.1996 till dåvarande ordföranden för granskningskommissionen i Palme-ärendet, Sigvard
Marjasin (se bif nr 1 av PALME-nytt, sid 10 rad 8 ff):
Men vi i granskningsnämnden frågar inte om polisen har gjort rätt saker • resultat- eller
effektnivån. Det är också så - vilket jag tycker är allra allvarligast - att vi bedömer
polisens insatser i konkreta fall utifrån ett slags allmän rimlighetsbedömning. Vi
kvalitetssäkrar inte polisens utsagor eller information, vilket är elementärt i varje
utredningsarbete. Vi har alltså metodmässigt redan från början gjort oss till polisens
fångar.
Detta principuttalande av Inga-Britt Ahlenius går att direkt
föra över till affären Uusmann, här i korthet refererad. En kvalitetssäkring av Uusmanns resor och därmed
följande kostnader skulle, enligt min mening, omedelbart ha visat att frågan måste ställas: borde resorna ha
skett på sätt som skedde, och var resan till Bilderberg-mötet över huvud taget nödvändig, motiverad?
Vid mina samtal med olika revisionsinstanser - som alla avsvär sig vaije ansvar för frågor av detta slag
-har jag mötts av beskedet att en dylik granskning vore ”politisk”. Jag kan gäma medge att bedömningen av
om Uusmann bör besöka Bilderberg är politisk. Men användningen av dyra stats- och privatplan är inte en
politisk fråga. Den är praktisk, omdömesbaserad; i vilken utsträckning får skattebetalarnas pengar användas
för statsrådens ofta illa motiverade resor?
Medan jag, KU, under en månad arbetat med detta ärende har jag blivit mer och mer undrande. Jag har lång
erfarenhet från tjänster vid Dagens Nyheter, Aftonbladet, Sveriges Radio-TV och Industriförbundet, och
jag har självfallet mycket god rutin då det gäller tjänsteresor och tjänsteräkningar. Resor ska beslutas,
förskott utanordnas, biljetter inköpas, traktamenten uträknas, reseräkning skrivas, skuld eller fordran till
den resande clearas. Och det är företagsledningen som ska besluta om tjänsteresan, inte den enskilde
anställde: detta är en självklarhet, kan tyckas.
Men i fallet Uusmann har nära nog ingenting skett enligt ovannämnda mycket
rimliga metod. Alla kvitton har inte funnits fogade till den mycket översiktliga reseräkningen, någon instans
som beordrat resorna finns inte angiven, och någon förklaring till de mycket dyra båda flygningarna anges
inte. Och min fråga måste bli: har regeringen, har alla svenska regeringar genom åren, haft möjlighet att
belasta statsverket med resekostnader och andra utlägg som aldrig förhandsgranskats, aldrig sakreviderats,
aldrig kvalitetsgranskats? Det verkar så. Attityden från vänliga men synnerligen frågande regerings- och
riksdags- och RRV-tjänstemän jag approcherat förbryllar och nära nog förfäran skulle vi lägga oss i hur
statsråden gör av med pengar?
Jag ber nu KU att omedelbart granska . Jag är medveten om att jag
som privat journalist har begränsade möjligheter att påverka KU, men jag kan ju be, enträget be, KU att ta
upp denna sak som utskottets eget initiativärende. Bollen ligger hos KU.
Angelägen och engagerad hälsning
J. Bil: ett omfattande bakgrundsmaterial.
2/99:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
